Denna trilogi är så uppmärksammad och så läst, så jag vet inte om jag ska lägga så mycket tid på att dra handlingen. Datahackern Lisbeth Salander och journalisten Mikael Blomkvist löser fall tillsammans. Det är spännande, stundom otroligt spännande, men som deckare är det ganska enkelt. Salander löser allt med hjälp av hacking och Blomkvist kan hela tiden ange källskydd för att slippa tala om hur han har fått tag på uppgifter. Således löser sig allt. Varför är boken feministisk? Det är en lek med könsroller, Salander är den typiska struliga mannen och Blomkvist den mer kvinnliga typen. Larsson hånar poliser som ser ner på homosexualitet och tror att piskor bara avhänds av sexuella galningar. Hela historien om Salander är en historia om hur en ung kvinna har offrats för att högt uppsatta män ska komma undan. Läs böckerna! Men snälla, hylla dem inte till skyarna för DET är de inte värda.
okt 31
Larsson, Stieg; Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden; Luftslottet som sprängdes; 2005-2007
Lämna ett svar
2 pingar
[…] När jag läste frågan så kände jag att detta är en fråga jag längtat efter. Äntligen får jag åter en möjlighet att skriva av mig om hajpen kring Stieg Larsson! Hans böcker var otroligt spännande och de funkar definitivt som slölitteratur i hängmattan. Men. Så otroligt hyllade som de blev är mycket svårt att förstå när man läst dem. Camilla Läckberg skriver också spännande deckare, men hon hånas mer än hyllas, även om hon precis som Larsson läses av många. Och jag som läst både Läckberg och Larsson kan inte säga att det skulle vara någon direkt kvalitetsskillnad, men jag antar att jag i och med att jag skriver det, svär i kyrkan. För Larssons böcker är de bästa deckarna som skrivits, i alla fall om man får tro mediahajpen kring dem. Läs min recension av böckerna här. […]
[…] Millenniumtrilogin: Jag sträckläste för det gör man, men bra? Nej. Jag skev om varför på min förra blogg för många år sedan: […]