Lang, Maria; Mördaren ljuger inte ensam; 1949

Maria Langs (Dagmar Lange) första deckare heter Mördaren ljuger inte ensam och efter den kom hon troget ut med en deckare varje år fram till 1990. Hon dog 1991. Norstedts ger ut några av hennes böcker på nytt, bland annat den här. Dagmar Langes engagemang i kvinnofrågan är tydlig i hennes deckare och små hintar om kvinnans ställning smyger sig in här och var. Den här första deckaren tycker jag är mycket intressant och för att kunna diskutera den fullt ut måste jag antyda hur den slutar. Spoilervarning på sista stycket!

VI får möta Puck för första gången och nu är hon ute med sin nya pojkvän Eje och hans kompisar på en ö utanför den idylliska staden Skoga. Den vackraste och populäraste tjejen  i gänget, Marianne, blir mördad och det måste vara någon på ön som gjort det. Ejes kompis Christer Wijk kommer för att lösa mysteriet.

Spoilervarning från och med nu!

Den här första deckare var extra rolig att läsa eftersom det var just den första. Det finns mycket att säga om storyn i sig och att den inte håller idag osv, men jag läste inte boken för att det skulle vara en klockren deckargåta, utan för att det är ett tidsdokument. Trots att de är tillsammans och har sex med varandra till höger och vänster, finns den dåvarande moralen kvar officiellt. Det går exempelvis inte an att dela rum som par om man inte är gifta. Det mest fantastiska i den här boken är att Lang kommer in på det heta ämnet homosexualitet. Hon är, genom huvudpersonen Pucks ögon, inte helt fördömande, utan problematiserar det faktum att det finns kärlek som anses fel. I övrigt är det en mycket klassisk deckargåta som liknar Agatha Christies Tio små negerpojkar. Bra bok skulle jag säga, även om det är lite märkligt att de stannar kvar på ön där folk verkar bli mördade en efter en.

Läs mer: Adlibris, Bokus, enligt O, Dagens bok

Boken har blivit film i år med bland andra Tuva Novotny (Puck), Ola Rapache (Christer Wijk) och Linus Wahlgren (Eje) i rollerna. Läs recensioner: Expressen, GP,  SvD