Att skriva feministiskt (Kvinnofronten) är tre häften; Mansmedia, Vems språk?, Hantverket, Feministiska artiklar och Diverse skrivtips. Jag förstod redan innan jag läste häftena att jag inte skulle hålla med om allt, men jag hoppades på att få ta del av många matnyttiga tips för mig som skriver feministiskt. Det fanns bra exempel, men jag och de som skrivit häftena delar inte samma världsbild. Detta trots att vi alla kallar oss feminister. Jag anser inte at porr bör förbjudas och jag tycker att det vore fasansfullt att införa förbud av sexualisering av det offentliga rummet. Detta är två åsikter som i häftena nämns som självklara för feminister.
Nu är det trots detta inte politiken som står i centrum, utan själva skrivandet. De tips vi får, förutom alla generella skrivtips om hur man formulerar en bra text och hur man kommer igång, är att feministisk skrivande är att generalisera och att individualisera är vad ”mansmedia” gör och det är fel. En annan uppmaning är att använda ”en” istället för ”man”. Sedan finns det även generella skrivtips om hur man kommer igång och disponerar sin text.
Jag kan inte hitta målgruppen för Att skriva feministiskt på hemsidan, men helt tydligt är det att det inte vänder sig till högskoleutbildade kvinnor. I häfte fyra om det feministiska artikel-skrivandet, undrar jag om det ens vänder sig till tjejer på högstadiet. Vi får nämligen förklarat för oss vad substantiv och verb är. Samtidigt uppmanas vi att inte underskatta läsares intelligens. Jag undrar om det inte motverkar sitt syfte när man som feminist skriver tips på bebisspråk till kvinnor. Jag som kvinna vill verkligen inte idiotförklaras på detta vis. Att jag känner att jag blir behandlad som en idiot när jag får lära mig vad en synonym är och vad ordet reducera betyder har inget med att jag har pluggat på universitetet, utan detta är kunskaper jag fått på gymnasiet eller tidigare. Var syftet även att nå kvinnor med mindre förkunskaper än gymnasiet borde de ha skrivit ett särskilt häfte på lättläst till dem.
Slutligen vill jag säga att det nästan blir parodiskt när häftena illustreras av bilder på Elin Wägner, Kerstin Hesselgren och andra liberaler.
9 kommentarer
3 pingar
Hoppa till kommentarformuläret
Det är fult att ljuga.
Ingenstans i Kvinnofrontens texter hittar jag åsikten att porr bör förbjudas eller att det borde införas förbud av sexualisering av det offentliga rummet.
http://www.kvinnofronten.nu/AttSkrivaFeministiskt/index.htm
Så varför ljuger du om det?
Det är fult att anklaga någon för att ljuga. Möjligen kan jag ha formuelrat mig på ett sätt som kan missuppfattas och det jag menade var att andan i häftena är att detta är självklart. Det finns exempel på hur man kan argumentera mot porr, detta på flera ställen. Och angående reklam så beskrevs Nyamko Sabunis avfärdande av lag mot sexualisering av offentliga rummet som mosträvigt, något som jag tyckte var oerhört viktigt. Eftersom Att skriva feministiskt är häften som syftar till att lära oss hur vi får fram vårt budskap, så tycker jag att det är relevant att kritisera exemplen, när de är korkade (som i detta fall är min åsik)t.
”Det är fult att anklaga någon för att ljuga.”
Ja, om det inte är sant. Men du HAR ju ljugit, du HAR uttryckligen skrivit att det framgår av Kvinnofrontens häften att de anser det ”självklart” att vilja ha förbud mot det ena och det andra. Vilket inte alls är sant – tvärtom. Det är inte att du har ”formulerat” dig lite illa, det är att LJUGA.
Nu skriver du att ”Det finns exempel på hur man kan argumentera mot porr, detta på flera ställen”.
Jaha. Men att ARGUMENTERA mot något är en helt annat sak än att KRÄVA FÖRBUD, eller hur?
Jag trodde liberaler gillade att argumentera. Men det är klart, det är enklare att avfärda andra genom prat om förbud, än att argumentera emot vad de faktiskt säger.
P.S.
Kvinnofronten har i många sammanhang skrivit om sin inställning till lagstiftning, och formulerat det något i stil med: ”Man kan inte lagstifta bort förtryck.”
Ganska långt från förbudsivrare i mina ögon…
Jag ber om ursäkt om det jag har skrivit inte alls stämmer med verkligheten, men när man i flera exempel nämner att man kan skriva om att förbjuda porr så anser jag att jag har fog för att skriva att det ses som självklart för feminister att vara för detta. Annars skulle man skriva andra exempel.
Exakt VAR hittar du några exempel som ”nämner att man kan skriva om att förbjuda porr”?
Jag har inte hittat ett enda som nämner förbud av något slag!?
”Slutligen vill jag säga att det nästan blir parodiskt när häftena illustreras av bilder på Elin Wägner, Kerstin Hesselgren och andra liberaler.”
För övrigt är det där ju inte heller riktigt sant, även om Tidevarvskvinnorna finns med som exempel på motstånd i häftet om mansmedia.
Det kan ju vem som helst kolla:
http://www.kvinnofronten.nu/AttSkrivaFeministiskt/index.htm
Ja, är inte det en illustration? Då är det ju riktigt sant, eller hur?
Vid en snabb genombläddring hittar jag tre bilder i två olika häften, så ljuger gör jag inte!
Som sagt, Tidevarvskvinnorna finns med där. Men det är ju inte samma sak som att ”häftena illustreras av bilder på”….”liberaler”.
I förhållande till antal bilder i alla häftena är ju liberalerna inte många, eller hur?
Man kunde ju dessutom trott att du skulle tycka det var bra att de inte var så ensidiga att de utelämnade schyssta saker liberaler gjort, bara för att de var liberaler?
[…] att ha läst Att skriva feministiskt och Kvinnofrontens sågning av denna Språkrådets bok om jämställt språk, kände jag mig […]
[…] Det är lite typiskt. Från vänster verkar det finnas ett standardpaket med åsikter som man måste ha för att vara en god feminist. Nu menar jag inte att alla vars åsikter ligger till vänster om regeringen tycker så, men det är en tillräckligt stor grupp för att jag ska våga mig på en generalisering. Jag har recenserat böcker av vänstersympatisörer som gärna blandar ihop saker som inte har med jämställdhet att göra bara för att det är i övrigt bra åsikter, vilket är något som jag ser som olika sidor av samma mynt. Läs recensioner av Äga Rum, Ta betalt! och Att skriva feministiskt. […]
[…] att ha läst Att skriva feministiskt och Kvinnofrontens sågning av denna Språkrådets bok om jämställt språk, kände jag mig […]