Jag fick tidigare i höstas boken om Kata Dalström av Gunnela Björk. Historiska media ger ut den och den har undertiteln Agitatorn som gick sin egen väg. De flesta av de kvinnliga pionjärer vi känner från rösträttskampen i början av förra seklet var de flesta liberala. Kata Dalström var socialist.
Kata växte upp i en bättre bemedlad familj och hon hade gott om pengar med sig in i sitt äktenskap. Med tanke på hennes bakgrund var det oerhört kontroversiellt när hon sade sig vara socialist. Hon engagerade sig i socialdemokraterna och blev agitator. Hennes man lyckades inte med de olika projekt han dragit igång och en vacker dag var pengarna slut. De flyttade runt, först i Sverige, och sedan i Stockholm och deras hem blev mindre och mindre. Tillsammans fick de sju barn. 1906 blev hon änka och fick ensam försöka dra in pengar till sig och sina barn. När de gällde den kvinnliga rösträtten så ville hon inte driva det. Allmän och lika rösträtt för män fick gå före. Så blev det ju också. Kvinnorna fick vänta länge. När Socialdemokraterna splittrades så valde Dalström det kommunistiska partiet. Hon gick sin egen väg hela sitt partipolitiska liv och hon vågade alltid säga ifrån i politiska frågor.
Jag visste inte så mycket om Kata Dalström när jag började läsa och fick veta massor om denna intressanta kvinna. Jag tycker normalt att biografier inte är den roligaste bokformen, men den här var riktigt trevlig. Jag tyckte om att läsa om hur hon lyckades, eller kanske snarare inte lyckades, jobba och vara mamma samtidigt. Partiet höll i henne hårt och hon fick inte ledigt för att sitta vid sin dotters dödsbädd. Hon reste mycket runt om i Sverige. Det är imponerande Gunnela Björk fått ihop en så pass välskriven och matnyttig biografi, med tanke på att det inte finns så mycket dokument kring Kata sparade. Författaren skriver det själv, det är inte berättelsen om Kata Dalström, det är Gunnela Björks berättelse om henne. Men det berättelsen är bra och mycket läsvärd!
2 kommentarer
Jag hörde nyss på radion att folk över 60 år känner till henne. Det kan ha att göra med att hon blev mycket i ropet under vänster och kvinnorörelsevågen på 1970-talet. Hon var ju både socialist och kvinnosakskämpe. Feminist användes inte på 70-talet Det ordet var borgerligt amerikanskt.
Författare
Jag har ju hört hennes namn många gånger, man jag är kanske inte heller representativ.