Jag saknar mina bokhyllor så att det värker i mig

Shelfie

Det fysiska feministbiblioteket.

Jag saknar mina bokhyllor. Alltså inte de slitna halvtrasiga Billy björk som inte finns mer, utan böckerna i dem. Nu skulle jag läsa något för åttaåringen och eftersom alla var utlästa fick vi hålla till godo med Storytel. Ville testa om Harry Potter funkar. Eller Godnatt Mister Tom, men allt ligger i magasin.

Jag älskar böcker och jag vet egentligen hur mycket jag älskar att ha dem omkring mig, men någonstans tänkte jag att det skulle funka att leva utan dem i ett halvår. Det har gått tre månader nu och jag står knappt ut. Jag vill stå och kolla i hyllan, ta ut en bok och läsa lite på baksidan. “Är det dags för den nu? Vet inte, jag flyttar den till hyllan i sovrummet där kön är.”

Jag längtar efter att få planera vart böckerna ska stå i vårt nya hus. Vi kommer inte att ha ett stort bibliotek, men det är tänkt att det ska finnas bokhyllor i vardagsrummet, arbetsrummet och i barnens vardagsrum. En platsbyggd hylla finns och kanske ska jag ha en liten i hallen för böcker som folk kan ta med om de vill? Där kan ju också låneböcker som är utlästa stå.

Längtan ter sig olika varje dag. Just nu är det böckerna jag saknar mest.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.