Jag har som sagt fastnat i ett nobelpristagare-flow. Märkligt med tanke på akademien och alla jobbiga turer där. Men så är det och nu har jag läst alla nobelpristagare sedan 1940. 40-talet var ett kort årtionde eftersom man inte delade ut några pris under kriget. Fyrtiotalets pristagare var inte helt oangenäma att läsa. Favoriten är såklart Gabriela Mistral, som återkommit på bloggen flera gånger.
1949 William Faulkner, USA: Springarspel var en samling kriminalhistorier som var lite småroliga. Jag valde inte Faulkners mest kända verk, men har heller inte helt sugen på att läsa honom.
1948 T S Eliot, Storbritannien: En överraskning! De knepiga katternas bok var helt fantastiskt rolig! Den tror jag bestämt att jag ska läsa igen snart.
1947 André Gide, Frankrike: Lättläst, men kanske inte så rolig. Jag läste Den omoraliske som ska handla om den sexuella läggning som författaren själv hade. Han kallade sig pederast och boken beskriver ett äktenskap mellan man och kvinna där mannen inte känner sig helt tillfreds.
1946 Hermann Hesse, Tyskland/Schweiz: Jag läste klassikern Stäppvargen för ett par år sedan och tyckte mest att den var seg och tråkig.
1945 Gabriela Mistral, Chile: En fantastisk poet och feminist! Jag har läst en diktsamling på engelska och Dikter i urval av Hjalmar Gullberg. Hennes dikt om sorgen att inte få bli mor träffade rakt i hjärtat.
1944 Johannes V Jensen, Danmark: Läste novellen Dunderkalven i Fler nobeller. Det var danskt och det var landsbygd och inte helt ointressant.
Jag kör på med nobelpristagare nu och kommer antagligen återkomma med trettiotalet inom en inte alltför lång framtid. Nu är målet att på Nobeldagen publicera inlägget ”Jag har läst alla nobelpristagare”. Läs nedan mina andra inlägg om lästa pristagare.
