Ida Jessen har skrivit två böcker om makarna Bagge, En ny tid och Doktor Bagges anagram. De är utgivna på svenska på Historiska Media och det är också det förlaget som förmedlat kontakten. Den första boken handlar om fru Bagge och andra andra om Doktor Bagge. De utspelar sig ungefär samtidigt. Jag är mycket glad över att få en möjlighet att sälla frågor till henne i enrum. Vi träffades på fredagen, vilket fortfarande är en ganska lugn dag på mässan och stod vid ett bort på ett av mässans caféer.
Jag träffade Ida Jessen efter ett seminarium där hon berättat om sina böcker. På seminariet Livet på Jylland är hundra år sedan berättade Jessen att hennes sätt att skriva är lite annorlunda än andras. Hon låter sina romanfigurer flytta in hos henne och hon skriver om det som de berättar för henne. Hon sa också att hon bara tänkt att skriva en bok.
– Det blev en överraskning för mig att det blev en bok nummer två. Men när jag hittat doktor Bagges röst så skrev jag ner vad han berättade för mig, säger hon till mig.
De döda barnen
I Doktor Bagges anagram är medicin och vaccin ett centralt tema och på seminariet berättar Jessen att hon fick idén till boken när hon såg en gravsten med fem namn på barn som dött inom loppet av ett dygn. När hon grävde i det fick hon veta att de dött av difteri och mot det fanns det ett serum och därför var det märkligt att alla fem dött. Hon fick efter vidare grävande veta att de dött av ett svampangripet serum. Deras historia en central i boken om doktor Bagge.
– Boken kom ut ungefär samtidigt som en stor debatt om vaccin rasade i Danmark, berättar Jessen. Det är allt fler som väjer att inte vaccinera sina barn och många har ingen aning om att dessa sjukdomar en gång i tiden var dödliga. Därför tyckte jag att det temat var viktigt.
När boken kommit ut fick hon ett brev av den danska deckarförfattaren Elsebeth Egholm. Hon berättade att det var henne mormor och morfar Jessen skrivit om som mist sina barn. Hon berättade också att hon tillhör den första generation som inte lever i skuggan av de döda barnen.
Makarnas äktenskap
Jag lyfte fram Lilly som inte får speciellt mycket bekräftelse från sin man. Doktor Bagge är utåt sett en ganska liberal person, men i praktiken håller han nog Lilly betydligt hårdare än vad han ger sken av. Jessen berättade att Lilly säkert i teorin kunde gå med i rösträttsrörelsen, om man frågade hennes man, men om hon verkligen hade gjort det hade han säkert satt sig emot det. Jag sa att jag tyckte att hon verkar förtyckt utifrån den första boken, men att äktenskapet verkade bättre i den andra och på det svarade Jessen:
– Man kan känna sig mycket förtryckt inuti och ha en helt annat sätt utåt.
Jag tyckte att den första boken hade ett tydligt feministiskt tema, men det höll inte Jessen med om. Hon sa att hon intresserar sig för människor och skillnaden mellan män och kvinnor. Hon har skrivit fler böcker om kvinnor eftersom hon själv är kvinna och lättare kan leva sig in i kvinnors liv och tankar. Ett viktigt tema i första boken är yrkesarbetande kvinnor. Lilly har ett bra jobb och bra möjlighet i livet. Men så träffar hon doktor Bagge och säger ja till hans frieri och slutar därmed arbeta. Varför?
– Det är en slump, hon är ledsen för att mannen hon älskar är kär i en annan och hon är så förkrossad att när hon träffar doktor Bagge och han friar så säger hon ja, säger Jessen. Ofta fattar vi viktiga beslut när vi är i nöd.
Jag frågade om samlivet som jag funderade över i Doktor Bagges anagram. Har makarna något samliv, eller varför blir Lilly aldrig gravid?
– Jag har frågat honom, men ha har inte svarat. Om jag skulle hitta på något så skulle han sluta att prata med mig. Då skulle jag tappa hans röst. Vi vet inte om de är infertila, om han är asexuell eller homosexuell.
Hon berättade också att fru Bagge nog visste vad man gjorde i ett äktenskap eftersom hon sett folk på fattighuset ”knulla” när hon växte upp. Hon får i sitt äktenskap längta efter beröring och närhet. Det hela illustreras väl i en scen när hon makarna bor på hotell och Lilly gör allt för att få sova i samma säng som sin make. Han nekar henne och det är så fruktansvärt sorgligt.
– Hon är så ofri där, säger Jessen med ömhet i rösten. Hon är så rädd för att allt hon gör ska lägga ett ännu större avstånd mellan dem.
Blir det fler böcker?
Det märks att hon verkligen känner för sina karaktärer och att hon levet med dem inom sig är tydligt genom hela intervjun. Hon känner dem och vet mer om dem än vad man kan läsa rent ut i böckerna. Jag frågade henne om det kommer att bli fler böcker om makarna för att jag kände att det faktiskt fanns utrymme för det, men det slår Jessen ifrån sig.
– Jag känner att jag måste motstå frestelsen att skriva fler böcker om den! Om det kommer en tredje och fjärde del så kanske det inte blir så bra, man måste sluta när det fortfarande bra.
