När vi äntligen kommit till Nelly Sachs i bokcirkeln, som numer heter Fjorton nobelpristagare, var det inte många som orkade hänga med. Orkade inte därför att det var så tungt. Dessutom lyrik som många trots allt har svårt för. Boken vi läste var I dödens boningar.
Några saker som vi diskuterade om boken:
* Det är tungt och mycket som rymd i varje dikt. Det är vackert och asjobbigt på en och samma gång.
* Vi läste dikterna samtidigt som den stora flyktingvågen började komma och tidningarna pryddes av bilder på döda barn. Det fanns dikter i boken som kändes aktuella och som kunde kopplas till det dagsaktuella just då.
* Det är så pass tungt att få känner för att läsa om Sachs. Har man läst henne så får det vara bra sedan.
Sedan fick vi skaka av oss det obehagliga och gå vidare till nästa författare, som förfärande nog skulle komma 25 år efter Nelly Sachs! Nadine Gordimer fick nobelpriset 1991.
