Då har jag sett filmatiseringen av Kevin Kwans första bok om de galet rika asiaterna, Crazy Rich Asians. Jag ser ganska lite film och det var längesedan jag såg en filmatiserad bok. Men Crazy Rich Asians hade något och sedan tyckte jag att det skulle bli kul att se en film där mer eller mindre alla skådespelare var asiater. Filmen finns att hyra på Viaplay för 49 kr eller köpa på samma ställe för 99 kr.
Boken eller böckerna är på ett sätt ytliga, men har också ett djup. De ifrågasätter gamla strukturer och könsroller och låter karaktärerna våndas över dilemman om frihet vs familjen. Filmen är mer en kärlekshistoria mellan Rachel och Nick. Som sådan är den bra. Det är en fin film om kärlek. Men jag saknade djupet. Enligt O skrev att hon tyckte att det var synd att hennes favoritkaraktär i böckerna, Astrid Leong, gavs så lite utrymme. Jag skulle snarare säga att alla gavs för lite utrymme. Alla utom möjligtvis Rachel, Nick och Peik Lin. Astrids dåliga äktenskap fick vi en glimt av och något sa mig att det utlovades mer i nästa film.
Jag är glad att jag såg filmen och som sagt var det en bra film. Det är svårt att fånga det djupare och mer komplexa som boken erbjuder och min största kritik är väl att de inte ens verkar ha försökt. Som tur är har inte Rachel förvandlats till ett kärlekskrankt våp, utan i en inledningsscen ser vi att hon är en mycket uppskattad professor och hon säger också att hon är professor i ekonomi ett par gånger i filmen. Nick är alltigenom en snäll person, men han beskrivs inte alls. Han är bara snygg och god. Även han har ju en akademisk karriär.
Det bästa med filmen var att de förenade det galna och det romantiska på ett bra sätt, utan att göra karikatyr av karaktärerna (några karikatyrer finns dock, men i det stora hela var det bra). Det var också mycket roligt för mig som varit i Singapore att få se många härliga vyer därifrån. Det ska bli spännande att se fler filmer, för det hoppas jag att det blir!
