För två veckor sedan var vi på Liseberg. Det är en kulturskatt utan dess like. Medan Gröna Lund är ett Tivoli så är Liseberg ett nöjesfält. Här finns inte bara attraktioner, utan fantastiska miljöer med vackra parker. Sedan är det Göteborg så att det förslår. Jag drömde mig tillbaka till mina åtta år i staden och alla år jag hade årskort på Liseberg, alla konserter jag såg och saker jag åkte. Liseberg har funnits med mig sedan jag föddes, då jag kommer från trakterna och halva släkten är från Göteborg.
Om du också vill bli nostalgiskt eller bara testa ditt minne, gå in på Liseberg egen Wikipedia och läs om alla attraktioner som funnits. Jag blev chockad mer än en gång när jag insåg att attraktioner försvunnit tidigare än jag trott. Det finns idag en utställning i rulltrappan upp till Helix med gamla bilder från förr. Ovan ser ni min familj vid Lisebergsbanan som har fått ett vackert lyft.
Lite kuriosa är att min farfar hade säsongskort till Liseberg samma år som de öppnade första gången. Han påstod att det gav honom gratis inträde för resten av livet (alltså inte från start, men kanske från 1995 eller något sådant). Jag gissar att det inte var en stor grej då Liseberg öppnade 1923.* Jag tror inte att min farfar utnyttjade möjligheten så värst många gånger. Sedan 2007 betraktar han Liseberg från sin himmel. Min mormor, som levde ända till 2020, älskade Liseberg och var riktigt våghalsig. Hennes favorit var den gamla Bergbanan som fanns med från starten gick i graven 1987. Jag och mormor har åkt den tillsammans.
Jukebox var en av mina favoriter när jag var på Liseberg med kompisar i slutet på 90-talet. På min tid var det en jukebox som slumpvis spelade en låt. Vi åkte till de spelade Blueberry Hill. När arrangörerna fattade vinken fick vi höra den varje gång. Sedan körde vi låten efter eget huvud i Rainbow och fick åka extravarv för att vi spred god stämning (vi var alltid där off season).
Ovanför där Virvelvinden fortfarande finns, finns idag en ny barnpark. En sån här klassisk karusell har satts dit och det finns även en lekpark. Nu var våra barn för stora för att leka bort tid i lekpark, men denna skulle de prompt åka!
Sten-Åke Cederhökstatyn är ett fin riktmärke på Liseberg. Där kan man stå och vänta på sina nära kära och man hittar tillbaka till varandra. Varken jag eller maken tog någon bild där, så jag fick helt enkelt låna en från Wikipedia.
När det tillslut inte gick längre, valde vi en gammal anrik restaurang för kvällsmat, 1923. Eller valde och valde, det var det enda stället det fanns plats som inte var snabbmat. Vi vuxna fick oss varsin klassisk göteborgsk räkmacka. When in Gothenburg….
Det var Lotta på Liseberg när vi var där, men det var diskret och störde oss inte. Vår restaurang för kvällen låg intill, men vi valde att sitta inomhus. På klockslaget 20:00 öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Vi tyckte synd om alla Lotta-besökare. När vi ätit klart regnade det mindre och vi kunde fortsätta vårt besök utan att bli genomsura.
*) Jag har nu kollat historien med en historiker på Liseberg som säger att Liseberg förmodligen inte har haft någon regel att alla med gamla årskort har fått gå gratis. Det är möjligt att de kan ha haft en dag där det gamla kortet har gällt och kanske har min farfar sedan försökt komma in på samma sätt senare, och lyckats. Eller så är allt bara en historia från hans sida, för att han aldrig mer försökte. Det får vi tyvärr aldrig veta, men jag tycker att det är en rolig historia oavsett.
