I somras (2015) var vi i Köpenhamn och jag har skrivit lite om det tidigare, men inte gjort någon kulturjakt. Så det är hög tid! Jag redovisar lite iakttagelser från kulturell och feministisk synvinkel. Nu innebär ju semester med små barn oftast inte så mycket kultur, men det är faktiskt svårt att undvika.
Operahuset i Köpenhamn byggdes 2005 och ser ståtligt ut. Från Nyhavn finns denna fantastiska vy över byggnaden.
På vägen till Köpenhamns sämsta turistattraktion hittade vi en fantastisk konstbåt. Konsten var målad av konstnärer från Östeuropa. Vet att jag såg någon skylt om någon från Slovakien.
Danmarks sämsta turistattraktion, Den lilla sjöjungfrun.
Sedan var naturligtvis ett besök på Tivoli obligatoriskt. Det är något visst med dessa gamla anrika nöjesfält. Vi gillade Tivoli och Hugo fann många roliga attraktioner som han och vi tillsammans kunde njuta av. Men det var lite mycket folk och framåt kvällen fylldes nöjesfältet av fulla ungdomar som drack öl för 15 kr och som gärna hinkade dessa i barnens klätterställningar. Vi fick ta vår då ilskna och kvällspigga son och baxa honom ut därifrån.
Jag hade aldrig varit på Christiania förut så vi tog en promenad dit genom det idylliska Christianshavn. Jag vet inte rikgit vad jag hade förväntat mig, men att ta en promenad längre än 100 meter kändes lite väl som att betrakta dess invånare som apor i bur. Och Pusher Street ska ju inte har någon öppen verksamhet längre. Man fick inte fota därinne, vilket känns rimligt, så här bjuder jag er på två bilder från ingången varav en mycket fånig selfie.
Är du intresserad så lyssna gärna på P3 Dokumentär om Christiania.
