Feministbrud på kulturjakt i Vitryssland

På hösten 2002 var jag med två killar från Liberala ungdomsförbundet i Vitryssland. Vi träffade oppositionella i Minsk och Mogiljev. Som ofta när man är på denna typen av resor (jag har gjort flera) så träffar man nästan bara män. Några aktiva tjejer fick vi ändå träffa, men de som hade någon form av position var alltid män. I Mogiljev var stämningen bland de aktiva varmare och mer gemytlig än Minsk och där hängde vi mycket på deras högkvarter (en vanlig lägenhet) och gick på fest hemma hos folk vi träffade. Jag träffade en kille där som jag fortfarande har kontakt med via Facebook. Han tröttnade på politik när han fick se sin egen KGB-akt ligga framför sig på ett av många polisförhör och nu bor han i USA.

Mitt mest bisarra minne från denna resa var när vi skulle åka iväg och basta (!). En vitrysk man, som inte pratade engelska, ville diskutera varför jag var feminist. Vi satt utanför bastun och han tog inte på sig några kläder efter sitt första bastubesök. Alkoholismen är utbredd i Vitryssland och under besöket i bastun kunde vi märka det. Mitt bisarra minne: Jag diskuterade feminism med en naken vitryss och en stupfull tolk. En av mina medresenärers mest bisarra minne: Han spelade pingis med en naken vitryss.

Ett annat minne är att jag diskuterade sport. Tjejerna i Mogiljev var otroligt intresserade av både hockey och fotboll. Detta var ju året då Vitryssland spöade Sverige i OS-hockeyturneringen. En tjej frågade om jag hade sett det. Jag sa att jag inte mindes och då sa hon att det var jättestort i Vitryssland. Då kunde jag inte hålla mig och bjöd på förnedringen. Sverige hade ju trots allt slagit ut hennes älskade Argentina i Fotbolls-VM samma år.

En tredje minne är rasismen som jag blev förvånad fanns bland dessa liberala vitryssar. Vi gick in på en restaurang i ett tält med långbord. Alla bord utom ett var fullsatta. Vid det som inte var fullt satt två svarta män, en mycket ovanligt syn i Vitryssland måste tilläggas. Våra vänner ville inte sätta sig där. Vi sa ifrån och slog oss ned bredvid killarna. Vi var tvungna att fråga vad de gjorde i Mogiljev och svaret var att det var två killar från Kamerun som spelade fotboll i Mogiljev.

Jag tog inte så många feministiskt intressanta kort, men här är några bilder från resan:

Här är jag på huvudgatan i Minsk. Jag sa att jag tyckte att den påminde om Nevskij prospekt i S:t Petersburg och det har uppenbarligen en enorm komplimang, av reaktionerna att döma.

Ingen ovanlig syn i Vitryssland. Landet är ju fortfarande en kommunistisk diktatur och arvet från Sovjetunionen är mycket påtaglig. Här är Lenin utanför det vitryska parlamentet i Minsk.

När vi ska hitta på något i Minsk blir vi medsläpade till ett utomhusmuseum för militärfordon.

Samma sak händer när vi kommer till Mogiljev. Jag vill här även få med de deprimerande husen i bakgrundet. Vitryssland är ett enormt deprimerande land. Nu var det nio år sedan jag var där, men jag kan inte tänka mig att det har hänt så mycket sedan dess.

Såhär ser det ut i ett helt vanligt kök i en helt vanlig lägenhet i Mogiljev. Känns som Sverige på mormors tid, typ. Jag bodde några nätter hos denna kvinna, som inte var en del av oppositionen, men vars identitet jag ändå vill skydda. Jag litar inte på KGB.