I min Sydafrika-utmaning vill jag inte bara läsa samtida feministiska författare, utan vidga mina vyer lite. Jag valde därför ett par klassiska författare och däribland André Brink. En torr vit årstid ska vara en av hans mest uppskattade verk och den kom ut första gången 1979.
Brink dog på ett flygplan mellan Amsterdam och Sydafrika 2015, 79 år gammal. Det tyckte jag var lite spektakulärt. Han har haft ett förhållande med en annan sydafrikansk författare, Ingrid Jonker, som jag kommer att läsa och recensera vad det lider. Brink skrev afrikaans, som har hans modersmål, och på engelska.
En torr vit årstid handlar om en man som blir indragen i ett fall som han egentligen inte tänkt sig. En av hans anställda, den svarta mannen Gordon, har dött i fängelset. Huvudpersonen Ben har alltid behandlat honom väl och säger ja när Gordons fru vill att han ska nysta i dödsfallet. Han märker då att de samhälle han aldrig ifrågasatt dödar folk i fängelser. Samtidigt börjar han själv blir hotad och förföljd.
Det var en helt klart spännande bok och jag förstår dess storhet. Jag bara bara inte på humör och när jag läst ungefär halva gick vi in i den värsta corona-fasen och då var jag inte alls sugen på den längre. Jag borde kanske lagt den åt sidan för att ta upp den senare, men det gjorde jag inte.
