Idag har jag varit på bokcirkel igen och vi har pratat om Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen. Det känns konstigt att berätta om det innan jag skrivit om den. Jag bestämde mig förra gången för att skriva recensionen när boken lästs klart, men En herrgårdssägen blev utläst så sent som igår.
Herrgårdssonen Gunnar Hede brinner för att spela fiol. Han reser runt och gör det och lyckas bra ett tag, men sedan förlorar han alla sina pengar och går in en sinnessjukdom. Eller bli galen som man sa 1899. Han räddar Ingrid från att bli levande begravd och tar henne med hem till herrgården. Ingrid, som bott hos fosterföräldrar och blivit så deprimerad att hon tappat livslusten, fått nytt liv på herrgården. Hon märker att hon får bo där för att hjälpa Hede ur sin galenskap. Till en början vill hon inte det, men hon tycker så mycket om honom att hon försöker hjälpa honom.
Det här en en lågmäld roman i sann Lagerlöf-anda. Det är en av hennes tidigare romaner och den har den där sagostilen som exempelvis också Gösta Berlings saga har. Jag hade blivit rekommenderad att läsa den här boken för att blogga om den ur en feministisk synvinkel. När vi tog oss an den i bokcirkeln tänkte vi att det skulle handla om kvinnor som måste uppoffra sig för att ta hand om män. Jag tyckte nog mer att det var en kärlekshistoria där Ingrid är kär och hjälper Hede för att hon älskar honom. Hon ville inte ta hand om honom för att det förväntades av henne. Hon klarade bara av att hjälpa honom när hon själv ville det. Det tyckte jag visade att hon var självständig.
Jag tyckte om historien och det fanns många fler guldkorn än bara kärlekshistorien. Den förfärliga historien då Ingrid hamnar hos fosterföräldrar i en prästgård och till en början är lyckligt, men sedan så djupt olycklig att hon tappar livsgnistan och nästan dör, var den mest gripande delen av boken, tycker jag. Det var också intressant att läsa om psykisk ohälsa anno 1899. Annars var det kanske inte en bok som kommer upp på någon lista över bästa böcker jag läst i år.
Det fina bokomslaget har min vän Eva Wilsson gjort!
