Den nya Isabel av nyzeeländskan Katherine Mansfield ingår i Lyrans Jorden runt-resa. Jag har redan läst den och tyckte mycket om den. Den var tänkvärd och visade lite av Mansfields feministiska sida (även om hon nog inte kallade sig det). Här kommer ett litet uttag från recensionen:
Isabel har börjat hänga med sina grannar, bohemer i den engelska överklassen. Alla gamla värden och all gammal kärlek mellan makarna är som bortblåst och Isabel lever bara för sina nya vänner.
Jag tyckte om novellen och här kommer några tanker om den som jag författade då:
Kvinnans lott var då att ta hand om familjen medan mannen arbetade och hans framgång var hennes framgång. Isabels nya liv var inte ett liv hon själv valt, utan ett liv hon tilldelats, även om det inte var motvilligt. En person som vaken kan eller får välja sin egen umgängeskrets måste anpassa sig mer och bara det är ett bevis för att det är bra när kvinnor själva får arbeta och bidra till sin egen försörjning.
