Jag var en av alla de hänförda som såg TV-serien The handmaids tale, som bygger på Margaret Atwoods bok med samma namn (på svenska Tjänarinnans berättelse). Jag tillhör den lilla (?) klick som även sett filmen som kom på 80-talet, och var som barn oerhört berörd av den. I alla år visste jag sedan inte vad det var jag hade sett, förrän en person bokstavligen satte boken i handen på mig.
För den som inte sett serien eller läst boken handlar det om att USA tagits över av religiösa fanatiker och skapat ett samhälle där ett styrande skikt äger kvinnors reproduktion för att se till att det föds fler barn. Sviktande fertilitet är temat för Gilead, men metoderna för att få upp den är brutala. Alla fertila kvinnor från lägre samhällsklasser placeras ut i överklassens hem för att befruktas och bära barn, som sedan tas ifrån dem och ges till familjen.
Huvudperson är June, som i början kallas Offred, Of Fred, eftersom hon bor hos Fred Waterford. Hon föder en dotter, men Fred är inte pappa till barnet, det är hans chaufför Nick. Barnet förs senare ut ur landet, till Junes make Luke, som flytt i Kanada, men det är bortanför boken. Första säsongen är filmatisering av boken, resterande säsonger har inget med boken att göra, även om Margaret Atwood har varit inblandad i produktionen. June spelas av Elisabeth Moss.
När serien gick vidare blev det säsong efter säsong som alla verkade vara uppbyggda på samma sätt; June flyr från Gilead, blir upptäckt och kommer tillbaka. Jag tröttnade någon gång i säsong fyra. Jag orkade inte se ytterligare en säsong som aldrig ledde till något bättre. Så i vintras såg jag att den sista säsongen äntligen var här, så då såg jag ikapp. Nu är det över. Eller inte över. Det kommer en spin off, The Testaments, som bygger på Margaret Atwoods bok (på svenska Gileads döttrar) som hon gav ut efter att TV-serien kommit ut. Det är först där vi ska få det riktiga slutet.
De sista säsongerna handlar mycket om moral och makt och vem som ska ändra sig på insidan för att Gilead ska kunna störtas. June är numer på utsidan och på insidan har hon förutom Nick, commander Lawrence som hjälper henne. Nick för att han älskar henne och Lawrence för att det är han som är hjärnan bakom Gilead och har insett att de religiösa fanatikerna som hjälpte honom till makten, har förstört det han en gång trodde på. Vi har också Serena, en gång Junes plågoande i Gilead, som pendlar mellan att vilja ha makt och vilja göra det rätta. Hon får själv känna på livet som handmaid, när hon hamnar i klorna på Gilead-supportrar i Kanada.
Jag tyckte att det blev spännande, men det som var mest spännande gick de aldrig riktigt på djupet med. Lawrence, en utilitarist som ville öka antalet födslar och vars fru tog livet av sig i Gilead, byter sida och inser att han måste störta landet han en gång varit med och byggt upp. Han har stor makt, men alla andra med lika mycket eller mer makt, vill se honom död. Han slits mellan värderingar, men tror också på June och framförallt vill han inte se henne död. Mer av Lawrence och hans grubblerier hade varit fantastiskt.
Jag älskade nog mest Serenas vacklande hit och dit och hur hon, när tillfälle ges, alltid väljer makten framför förnuftet. Det står henne dyrt många gånger, men ändå gör hon om misstaget. Ska inte avslöja alltför mycket, men mer av den varan får vi se i sista säsongen.
En annan sak jag tyckt mycket om var hur de lät Junes kärlek till Nick förbli komplicerad, men en intressant spaning är att fansen därför ville se June med Nick i slutet. ”They have so much chemistry” skreks det alla kommentarsfält och fan-grupper jag har läst. Nick är snäll och han älskar June, men i sista säsongerna är han en commander och vi vet att han i sitt tidigare liv inte var någon. Kemi eller inte, hans liv och sympatier finns nu i Gilead, som gjort honom till en betydelsefull person. Skådespelaren som spelar Junes man Luke, O-T Fagbenle, sa i en reel ungefär ”vem borde hon välja, sin man som väntat på henne i alla år och som uppfostrar hennes barn eller killen som är en högt uppsatt person i en förtryckarregim?”.
Likheten med serien Virgin River är slående. Där träffar den trasiga Brie den kriminella, men snälla, Brady. När hon senare gör slut för att han är kriminell, träffar hon den genomgoda Mike och alla fansen är utom sig av ilska för att de inte alls har samma ”kemi”. Det är klart att det är häftigt att se sexuell kemi på film, men som slut kanske det finns bättre alternativ för de tidigare förtryckta kvinnorna om de ska sluta med en livspartner.
Det var en bra sista säsong, men samtidigt var det mycket som bara var sammanfattande. Långa dialoger som kommit till bara för att vi ska få veta karaktärernas tankar och sista avsnittet var som en lång sammanfattning och summering. Det blev ärligt talat lite konstlat. Hade hellre sett mer action in i det sista. Men mycket roligt att det var kvinnorna som gjorde revolution och kvinnorna som fick vara hjältar.
