Brev till min dotter är den andra av två feministiska antologier som getts ut i år. Den här boken har Elcim Ymaz som redaktör och har getts ut på bokförlaget Forum. Alla skribenter har skrivit ett brev till sin dotter de har, eller inte har. Jag har tidigare läst Saker jag hade velat veta när jag var 15.
Tretton brev till döttrar från mammor. Feministisk styrka och erfarenhet som ska spridas vidare till nästa generation. Det var känslomässiga brev från Martina Montelius, Maxide Märak och Mia Skäringer. Det var en fin serieberättelse från Anneli Furmark. Det var också en dikt av Märta Tikkanen, som publicerats första gången 1978. Jag blev berörd, jag kände samhörighet och framförallt kände jag att jag ville skriva ett brev till min dotter. Det finns så mycket i oss som vi behöver berätta vidare. Våra döttrar måste få växa upp i en mer jämställd värld.
Jag tycker om idén att med antologier om feminism och att föra vidare ett feministiskt budskap. Jag tyckte att den här boken var något mer gripande än Saker jag hade velat veta, men den var å andra sidan lite bredare och tog upp mer ämnen. Jag kan inte säga vilken som var bäst, utan lämnar det vid att båda behövs och att jag är glad att de kommit ut. Nu återstår bara för mig att skriva ett brev till min dotter.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Stories from the city, Johannas deckarhörna, Och dagarna går…, Västmanländskan
