Berömda och glömda idrottskvinnor: Zola Budd

Temat för sommaren för mig har blivit sport och politik. En person jag inte nämnde i artikeln i Tidningen NU är Zola Budd. Hon förtjänar ett omnämnande även om hon inte har några guld att stoltsera med. Hon var inblandad i ett av OS-historiens stora ögonblick. Det blev stort på grund av politik. Idag går damerna in i kval på 5000 m i OS i Rio och 1984 sprang damerna istället 3000 m.

Zola Budd är född i Sydafrika. Hon började springa i tonåren och började träna riktigt hårt efter att hennes storasyster dött. Budd blev rikgit bra, men fick inte möjlighet att tävla internationellt i och med embargot mot Sydafrika pga apartheidsystemet. Hon slog världsrekord på 3000 m 1984, men internationella friidrottsförbundet vägrade att erkänna det eftersom det slogs i Sydafrika. Det fanns dock en utväg. Hennes farfar var britt och tidningen Daily Mail erbjöd henne en stor summa pengar för att ansöka om brittiskt medborgarskap. Hennes far lockades av erbjudandet och Budd drogs in i en karusell hon kanske inte önskat. I Storbritannien togs beskedet om hennes medborgarskap emot med blandande känslor. Mest negativa sådana.

I Los Angeles skulle den då 18-åriga Zola Budd få möta hela USA:s älskling Mary Decker. 1976 hindrades Decker från att delta i OS pga en skada. 1980 var hon en av världens bästa 3000-meterslöpare, men kunde inte tävla i OS pga USA:s bojkott. 1984 var Mary Deckers år. Hon var nu 26 år och dubbel världsmästare från VM 1983 (3000 m och 1500 m). Dessutom var hon vit, vacker och personifierade den amerikanska drömmen.

Zola Budd var endast 18 år 1984 och det var långt ifrån alla som gillade att hon fick tävla för Storbritannien. Det som sedan hände var att i finalen på 3000 m försökte Mary Decker komma om klungan på insidan och Zola Budd råkade trampa på henne. Decker föll och var borta från guldstriden. Budd vann inte heller, utan slutade på åttonde plats. Budd fick dock skulden för kollisionen och diskades, en diskning som sedan hävdes. Decker var dock inte sen med att anklaga Budd för det som hänt och loppet hade fått den perfekta syndabocken; en vit kvinna från Sydafrika.

I min ägo (eller snarare min mans) finns boken Sporten idag 84-85. Där kan vi läsa lite av samtidens reaktioner på händelsen. I början kan vi läsa en ironisk passus om att Decker är en symbol för godhet och att den dumma Budd (dum för att haft den dåliga smaken att födas i Sydafrika) var ond. Tommy Engstrand skriver i en krönika att han tycker synd om Budd. Det var uppenbart att diskningen var felaktig och hon hade, enligt Engstrand, kastas in i något stort som hon inte var mogen för. Nu skulle Decker be om ursäkt för sitt beteende efter loppet, men det skulle dröja över ett år.

Det blev dock inte en så ljus framtid för Budd. Hon vann terräng-VM 1985 och 1986. Hon satte världsrekord på 5000 m 1985. Men OS-året 1988 anklagades hon för att ha deltagit i en tävling i Sydafrika och stängdes av från allt tävlande. Hon slutade med att flytta fram och tillbaka mellan Sydafrika och England. Hon gifte sig. 1989 skrev hon en bok om sitt liv och i den säger hon att hon anser apartheid vara oacceptabelt och mot Guds ord. Den dömande omvärlden tyckte att detta var för vagt och kom för sent. 1992 kunde hon tävla i OS för Sydafrika. Då lyckades hon inte kvalificera sig för finalen. Efter att ha kommit fyra på terräng-VM året efter försvann hon från idrottsscenen.

Zola Budd, nu Pieterse, slutade aldrig springa. Hon slutade bara tävla. Hon hade ett stormigt privat liv med en far som blev mördad och visade sig ha levt som homosexuell i ett parallellt liv och en make som varit otrogen med en Miss Sydafrika-vinnare (som dessutom senare tog sitt liv). Budd förlät dock maken och flyttade med honom till USA och fick tre barn. Där lever hon fortfarande.

Det finns massor att läsa och se om händelsen 1984, se länkarna nedan. Det blev storpolitik av en annars ganska trivial händelse i friidrottsarrangemang. Visst är det stort att den stora stjärnan faller och inte kan ta guld, men skulddiskussionen blev i allra högsta grad politisk. I rampljuset stod en individ som fallit offer för omständigheterna.

Zola Budd hade 1984 inte hört talas om Nelson Mandela. Hon var 18 år och enbart tagit del av vad som sagt i statlig media i hemlandet. Trots det blev hon symbol för förtrycket och det var allt från antiapartheid-demonstrationer när hon tävlade till mordhot. Decker, som i efterhand ändrade sin hårda dom, har sagt att orsaken till fallet var att hon var ovan vid att springa i en klunga (hon var ju så överlägsen). Det har gjorts en dokumentär om fallet och den har nyanserat bilden av vad som hände. Idag säger de båda att media hade stor del i att de blev rivaler. I dokumentären från Sky Sport träffas de igen – som vänner. Jag har också läst Jason Hensersons bok om händelsen, som kom ut i år.