Igår skrev jag om Stella Walsh, som anklagades för att ha varit en man och därmed fuskat. Idag, när 800-metersfinalen går av stapeln i Rio, skriver jag om den mest uppmärksammade könsdiskussionen idag – den om den sydafrikanska löparen Caster Semenya.
Det började när hon var ung och nådde bra resultat snabbt. Dessutom såg hon ut som en man, i alla fall om man får tro den stora massan. Vad jag faktiskt hade missat var att den som året före Semenya hade gjort precis samma sak på samma distans, Pamela Jelimo, hade också utsatts för anklagelser om att vara en man. Men det lade sig sedan och hon slapp könstestas. Det behövde däremot Semenya.
Det var i samband med guldet på 800 m i VM i Berlin 2009 som det beslutades att hon skulle könstestas. Att det skulle ske kom ut några timmar före finalen och det måste ju anses oerhört starkt att med detta hade över sig ändå gå in och springa till sig ett guld. Konkurrenter reagerade och bronsmedaljören Jenny Meadows kallade hanteringen omänsklig. Semenya segrade, men sprang inte ärevarv och deltog inte i presskonferensen efteråt.
Senare på hösten tillkännagav IAAF, det internationella friidrottsförbundet, att de i samråd med Sydafrikas regering beslutat sig för att inte offentliggöra könstestet, utan låta Semenya själv besluta om sin framtid och om hon vill fortsätta att tävla. Hon fick behålla guldmedaljen. Kvar fanns bara för oss att spekulera i varför resultatet inte offentliggjorts, men samtidigt så torde det ju visat att hon var tillräckligt mycket kvinna för att få tävla eftersom det tidigare var så viktigt att hon skulle könstestas.
Semenya valde att fortsätta sin karriär. Hon hade då höga halter av testosteron. IAAF beslutade att kvinnor med höga halter av testosteron var tvungna att medicinera mot det. I VM 2011 och i OS 2012 fick Semenya nöja sig med silvermedaljer efter ryskan Marija Savinova. Ryskan är en av fem ryskor som anti-dopingbyrån WADA föreslagit få en livstidsavstängning för doping. Caster Semenya kan alltså komma att få ett OS-guld i efterhand.
Nu har IAAF slopat kravet på mediciner och Semenya kan tävla som vanligt igen. I en intressant artikel i New York Times kan vi läsa:
In fact, the I.A.A.F.’s own witnesses estimated the performance advantage of women with high testosterone to be between 1 and 3 percent, and the court played down the 3 percent figure, because it was based on limited, unpublished data.
Det är alltså så att testosteron inte förhöjer prestationerna så mycket som man trott som ligger bakom det slopade kravet på medicinering. I artikeln kan ni också läsa om den indiska flickan Dutee Chand som blivit utsatt för en enorm kränkande behandling pga höga testosteronhalter och som slagits för att IAAF ska ändra sin policy (vilket hon alltså lyckades med).
Semenyas testosteron spåddes i juni av Aftonbladets Mats Wennerholm bli detta olympiska spels stora snackis. Idag finalen i Rio och sannolikheten är fortfarande stor att Semenya får sitt OS-guld. Vi kan också konstatera att det ännu inte blivit en så stor snackis. Wennerholm skrev en till artikel i juli, där han kallade Semenya monster, dopad och man. Detta alltså trots att IAAF kunnat slå fast att det inte ger så stora fördelar.
Som Jonas Lindqvist skrev på Twitter är det märkligt att bara testosteron anses vara fruktansvärda fördelar för en kvinna.
Det här att idrottens värld är orättvis & att vissa har bättre förutsättningar än andra är liksom okej så länge det ej är testosteron. #os16
— Jonas Lindkvist (@khontext) 15 augusti 2016
Talang och hård träning är viktiga komponenter när det kommer till idrottslig framgång. Jag var en gång simmare. Om jag hade tränat lika hårt och mycket som Sarah Sjöström är det långt ifrån säkert att det hade varit jag och inte hon som nu stått där med guld, silver och brons. Jag skulle säga att det är rent osannolikt att det blivit så. Jag hade och har inte förutsättningarna. Orättvist ja, för livet är inte rättvist, men knappast något att gnälla över.
Caster Semeynas höga halter av testosteron är intressant på många sätt. Kanske mest för att det gör henne mindre kvinnlig i mångas ögon. Därmed är hon ett hot, inte bara mot sina konkurrenter, utan också mot kvinnligheten. Att inte vara en riktig kvinna är det största brottet. Semenya avviker så mycket från rådande skönhetsnorm att män som Wennerholm ska tycka att hon är ett monster. Ett monster. Det är som om hennes träning inte betyder ett smack. Och som att lite testosteron extra gör henne till något onaturligt.
Håll tummarna för att jag får uppdatera denna artikel med att Caster Semenya har vunnit OS-guld i Rio och har slagit världsrekord! I natt går finalen.
UPPDATERAT
Caster Semenya fick sitt efterlängtade guld i Rio, dock ej på världsrekordtid. Mats Wennerholm slog däremot världsrekord i sexism och pratade inte bara om Semenyas testosteronhalter, utan valde också att öppet misstänka resten av pallen för samma sak.
