I bokcirkeln Läsa jorden runt har vi valt den lettiska författaren Vizma Belševica och hennes självbiografiska bok Bille (den första i en trilogi). Det var inte helt lätt att få tag på den, det är ju sällan det med böcker som kom ut på 90-talet och är tämligen smala. Jag fick tag på ett ex på bokbörsen och läste snabbt för att sen skicka vidare till Carina i Hamburg.
Bille ska vara Vizma själv och hon växer upp i Lettland under mellankrigstiden. När den här första boken i trilogin börjar är hon fyra år och Lettland är fortfarande självständigt. Hon iakttar världen från sina barnaögon och vi får veta att hon bor i en större stad och på somrarna får åka till en annan familj på landet. Där får hon en vän efter att ha hatat sin medsyster. Vi får till exempel veta att pappan är alkoholist som är en fin pappa när han är nykter, men allt oftare inte är det. Sedan börjar lilla Bille skolan efter att ha behövt döpas för att få en plats.
Det var meningen att Bille skulle vara en samling texter med uppväxtskildringar, men i Sverige har den marknadsförts som roman. När jag läste det, förstår jag lite mer varför det kändes lite osammanhängande. Det var trevlig läsning, men svårt att komma in i. Jag tyckte ändå om den lilla Billes vardagliga betraktelser. Roligast av allt var ändå när hon tänkte att hon skulle få byta namn när hon nu ändå skulle döpas. Besvikelsen var enorm när hon var tvungen att behålla sitt ovanliga namn.
Det ska bli intressant att diskutera boken i bokcirkeln nästa vecka! Hoppas att fler än jag har hunnit få tag på boken och hoppas att boken hunnit ner till Tyskland.
