Jag läste tidigare i sommar The country under my skin, Gioconda Bellis självbiografi om livet som rebell i Sandinista i Nicaragua. Jag blev sugen på att läsa hennes poesi efter det, men fann att inget var lättillgängligt på svenska eller engelska i Sverige. Jag fick då läsa det jag kunde finna på nätet. Här, här, här och här har jag hittat dikter av henne och det är dessa som denna recension avser.
Belli är inte bara en politiker, utan också en person inte tvekat att ta till vapen i kampen för ett rättvisare samhälle. Detta lyser igenom i hennes poesi. Av de dikter jag har läst är flera helt uppenbart feministiska, andra är mer inspirerade av bergen och naturen i Nicaragua och vissa av den politiska kampen. Hon har en ton i sina dikter som jag känner är ganska lättillgänglig och hon använder också humor ibland.
Ett litet smakprov från en humoristisk feministisk dikt:
No.
I don’t have Cindy Crawford’s waist
nor her perfectly smooth and slightly concave tummy
with the flawless navel at the center.
I might have had it once. Once I was even proud of that part of my anatomy.
That was before my son´s birth,
before he decided to be born in haste
and come into the world feet first,
before the C-section and the scar.
Det är dikter som den ovan (det är ett utdrag från en längre dikt) som gör att jag gärna skulle vilja titta närmare på Bellis feministiska poesi. Så länge jag inte lär mig spanska får jag kanske nöja mig med detta.
