Vanessa Barbaras bok Salladsnätter ska få oss att tänka på Arto Paasilinnas eller Erlend Loes författarskap, enligt Natur och kulturs hemsida. Men Salladsnätter är inget annat än en svensk En man som heter Ove.
Otto sitter ensam i sitt hus och sörjer hustruns död. Det var hon som stod för den sociala biten och de hade inga barn. Nu vill Otto helst inte umgås med sina grannar. Alla hans grannar presenteras grundligt och efter ett ganska långt tag (nåja, boken är bara 115 sidor) förstår vi att det finns ett katt begraven någonstans. Eller kanske något värre än en katt.
Boken har hyllats för sitt persongalleri, men jag håller fullständigt med recensenten i SvD som menar att det var lite för mycket info på så få sidor. Det fanns en stor potential att bygga upp ett mysterium, som sedan skulle få en lösning, men det avklarades på lite för kort tid. Det är inte ofta jag säger att böcker borde vara längre, men den här borde nog det. Jag hade önskat mig mer av en Torsdagsänkorna än En man som heter Ove. Det var fina porträtt, men tragiken lös igenom så mycket att jag inte kunde skratta åt det lite roliga upplägget. Jag ville också veta hur det gick men apotekaren som längtade bort, kvinnan som egentligen borde studera och kvinnan med hundarna som hade talang för maskinskrivning, men som levde i en svinstia. Boken borde fått ett slut, inte bara en handling.
Och apropå Fredrika Backman och hans Ove så är det inte han som härmat Barbara, utan i så fall tvärt om. En man som heter Ove kom ut 2012 och Salladsnätter 2013 i Brasilien och 2014 i Sverige. Men otroligt roligt var det med likheterna. Dessutom var språket och formen också relativt likt.
Vanessa Barbara kommer till bokmässan i år och det ser jag fram emot!
1 ping
[…] Vanessa Barbara – Salladsnätter (Brasilien) […]