Recension: Avallone, Silvia; En vänskap; 2020

En vänskapSilvia Avallone är en favoritförfattare och jag läser allt som hon ger ut. I år har En vänskap kommit på svenska på Natur och Kultur och självklart såg jag mycket fram emot att läsa den. Är det något som jag vet att författaren är bra på att skriva om, så är det just om vänskap mellan tonårstjejer. Stål var och är fortfarande den bästa bok hon skrivit.

Elisa är besviken på livet och hur det blev och ser med blandade känslor på den stora stjärnan Beatrice Rosetti. En gång var de oskiljaktiga och nu har de inte pratat på flera år. Elisa berättar historien om hennes och Beas vänskap och hur den tillslut skulle mynna ut i en katastrof. Vägen till undergången börjar med Bea&Elis blogg efter att Beas mamma avlidit i cancer. Bloggen skulle komma att göra den ena berömd och den andra inte.

Beas hemförhållanden är dåliga, även om hennes familj är rik. Elisa har å sin sida växt upp hos en mamma när barnen var små gjorde dem illa och struntade i att ge dem mat ibland och när det blev äldre rökte på tillsammans med sina barn. En sommar försöker Elisas föräldrar på nytt och barnen flyttar till sin pappa i en annan stad. Efter sommaren tar det slut och mamman tar det äldsta barnet, som anses redan vara förstört, och flyttar hem igen. Elisa hatar det till en början, men sedan lär hon känna Bea.

Jag tyckte att En vänskap var en vacker skildring av en delvis dysfunktionell vänskap, men även om jag på ett plan njöt av en fantastisk berättelse, vackert språk och djupa karaktärer, tyckte jag på ett annat att det var ganska segt. Det är möjligt att det bara var där jag är i livet just nu, men jag tyckte att den första delen kunde kapats med minst 100 sidor. Det dröjde så länge innan det blev action. När det väl blev det, sträckläste jag, men vägen dit var ganska lång.

Silvia Avallone är fortfarande en fantastisk författare och En vänskap gjorde mig ändå inte besviken. Hon kan verkligen skriva om tonåren och den ambivalens många känner då inför livet och familjen och kanske inte minst framtiden. Vi får Elisas historia parallellt med Beas, och det är som i Elena Ferrantes bok Min fantastiska väninna, att det är väninnan som berättar om den fantastiska människan som vi får lära känna genom henne.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.