Jag har läst Edwidge Danticat bok Att skörda ben, som nyligen getts ut på Tranan. Jag hade boken i min egen bokhylla, men med titeln En skörd av tårar och den var utgiven på Norstedts 2000. Det är samma översättning så Tranans utgåva är bara med en ny titel och nytt format. I rubriken valde jag Tranans titel eftersom det är under den som vi ska prata om boken i min nystartade cirkel Läsa jorden runt – en bokcirkel.
Amabelle är haitier och färgad och hon jobbar som hembiträde i en rik familj i Dominikanska republiken. När den dominikanska diktatorn Rafael Trujillo beslutar sig för att rensa ut alla haitier under den som i efterhand kallats persiljemassakern, tvingas Amabelle fly och försöka ta sig tillbaka till sitt hemland. Hon och hennes älskade Sébastien flyr tillsammans, men de kommer ifrån varandra och bara Amabelle och en vän till Sébastien tar sig över gränsen till Haiti.
En liten bakgrundshistoria: Haiti och Dominikanska republiken delar ön Hispaniola i Karibien, där Haiti är ungefär en tredjedel av ön och två tredjedelar är Dominikanska republiken. Haiti är det första land som blev självständigt efter kolonialismen i Latinamerika. Självständigheten skedde efter ett slavuppror. Landet var också det första post-koloniala landet att ledas av svarta. Det officiella språket är franska. I Dominikanska republiken talar man spanska.
Att skörda ben/En skörd av tårar handlar om den fruktansvärda masslakt på människor som ägde rum i Dominikanska republiken 1937. Det är en bok som berör på djupet, men samtidigt ingen lätt bok att läsa. Jag tycker att Edwidge Danticat gör en skicklig beskrivning av de fasansfulla händelserna. Hon frossar inte i detaljer, utan det hemska ligger snarare i blickar, längtan och minnen. Det enda som var lite jobbigt var tillbakablickarna i kursivt. Att läsa i kursivt är svårare och jag skummar helt omedvetet, vilket gjorde att jag missade en hel del av kärleken mellan Amabelle och Sébastien.
Jag ska inte skriva om slutet här, men vill nämna att jag tyckte om det. Det var en värdig avslutning på boken. Tyvärr står slutet på baksidan av En skörd av tårar och jag är glad över att inte ha läst det för (det brukar jag alltid göra). Det ska bli oerhört spännande att prata om det på bokcirkelns första träff om en dryg vecka!
