Arkelsten och moderaternas historia

Jag bara måste kommentera Moderaternas partisekreterares brist på historiekunskaper. Att en person med den positionen hävdar att partiet varit med och drivit igenom rösträtten i Sverige är häpnadsväckande och – som Barbro Hedvall säger – genant.

Självklart kan man som parti idag driva alla möjliga viktiga frågor utan att ha den rätta historien i ryggen. Vänsterpartiet tar avstånd från kommunismen och även om många vill kleta på dem hemskheter som hänt i Sovjetunionen, så tas de ändå som ett seriöst parti och de får själva definiera sin politik. Såklart är det samma sak med moderaterna. Jag gillar inte dem som gräver fram gammal smutsig historia, som man för länge sedan tagit avstånd ifrån, och hävdar att partiet är likadant idag. Men för den skull kan man inte ändra historien och påstå saker som inte är sant.

Lydia Wahlsrtröm var en högerkvinna som var mycket aktiv i rösträttsrörelsen. Men hon gick emot sitt parti. Därför lämnade hon Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, när det beslutades att man skulle stödja de partier som var för kvinnlig rösträtt. Källa: Barbro Hedvall Vår rättmätiga plats.

Läs mer: DN, Aftonbladet, Expressen, SvD, SR

1 kommentar

  1. Moderaterna inte var drivande för allmän rösträtt. De var emot den.
    ”I öfrigt bjuder oss vår uppfattning af ansvarsmedveten politik att afvakta erfarenhetens vittnesbörd om verkningarna af de viktiga författningsändringar som vidtagits, innan vi skrida till nya och ännu mera vidtgående. Af denna anledning kunna vi ej nu medverka till att införa politisk rösträtt för kvinnor.”
    /Från deras partiprogram 1911

    Högerledarna har förklarat att det var ett historiskt nederlag att tvingas införa allmän och lika rösträtt. Högern ville inte genomföra allmän rösträtt, men tvingades till det.
    ”Många skola med grämelse se, hur hörnstenarna i vårt samhälle brytes sönder, och jag förstår dem, ty jag har aldrig under de 24 riksdagar jag bevistat, känt en grämelse så stor som den jag hyser, då jag nu måste biträda detta förslag.”
    /Ernst Trygger, ledare för förstakammar högern och sedmera statsminister:

    Jodå, visst var han med och enades, men inte fan var det frivilligt.
    Som Arvid Lindman sade:
    ”Att få rösträtt är icke någon rätt för vare sig den ene eller den andre. Det enda avgörande därvidlag är statsnyttan.”
    När Arvid Lindman tvingades vara med och införa den allmäna rösträtten sa han att det var ”en svår kapitulation”.

    ”Ansvaret för att vi icke sagt ett obevekligt nej till denna nästan måttlösa omgestaltning av vår författning varken vilja eller kunna vi undandraga oss.”
    /Ernst Trygger återigen

    ”Många skola med grämelse se, hur hörnstenarna i vårt samhälle brytes sönder, och jag förstår dem, ty jag har aldrig under de 24 riksdagar jag bevistat, känt en grämelse så stor som den jag hyser, då jag nu måste biträda detta förslag.”
    /Ernst Trygge i riksdagsdebatten om allmän och lika rösträtt 1918

    ”I öfrigt bjuder oss vår uppfattning af ansvarsmedveten politik att afvakta erfarenhetens vittnesbörd om verkningarna af de viktiga författningsändringar som vidtagits, innan vi skrida till nya och ännu mera vidtgående. Af denna anledning kunna vi ej nu medverka till att införa politisk rösträtt för kvinnor.”
    /Återigen från deras partiprogram 1911

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.