Alving, Barbro; Dagbok från Berlinolympiaden 1936; 2008

Ibland tänker jag både en och två gånger innan jag recenserar en bok. Det här är ett sådant fall. Men så tänkte jag att en feminist som åker ner och rapporterar från propagandaföreställningen i Berlin sommaren 1936, definitivt är en bok som kan bidra till bättre självkänsla för kvinnor. Boken är en kvinnas, inte en manlig sportjournalists, iakttagelser av vad som föregick under OS där Hitler satt på läktaren. Rolf Yrlid har skrivit text kommentarer och ett efterord där han avvisar alla anklagelser om att Barbro Alving, eller Bang som hon kallade sig, skulle varit politiskt omedveten.

Bang var inte särskilt sportintresserad och hennes jobb under de olympiska spelen var att rapportera hem till dem som annars inte läste sportsidorna. Hon skrev i kåseriform om det hon upplevde och hon varvade sportresultat med beskrivningar om Hitler och Goebbels. Precis som Yrlid skriver i efterordet, så är det som läsare lätt att förstå den krypande känsla av obehag som alla demokratiskt sinnade personer måste ha fått. Men Bang lät det även smyga in en och annan känga mot rådande könsroller, till exempel då hon beskrev att hennes värdinna förväntades tillbringa all sin tid i köket, och hon beskrev också de olika kvinnliga atleterna och deras matvanor i en krönika (hon fick inte tillgång till den manliga olympiabyn eftersom hon var kvinna).

Nu är jag, till skillnad från Bang, oerhört sportintresserad och kanske därför älskade jag att läsa hennes krönikor. Det var en blandning mellan dåtidens sportresultat och 30-talshistoria, skriver på ett humoristiskt sätt. Dessa krönikor blev Bangs journalistiska genombrott och jag blev definitivt intresserad att läsa mer om och av henne.

Läs mer: SvD, Dagens bok (Tyvärr slut hos förlaget!)