Anna Achmatova är en poet jag varit sugen på att läsa länge. En vän till mig som läser mycket lyrik och som dessutom kan ryska, har läst Achmatova på originalspråk och varnat för att både urvalet och översättningen i den här boken inte är så bra. Mina förväntningar var därför inte skyhöga.
I den här samlingen var det mest fokus på Achmatovas senare diktning. Hennes först dikt fick hon publicerad 1911 och hon avled 1966. 1965 nominerades hon till nobelpriset i litteratur och är en av alla de fantastiska kvinnor som borde fått priset. Dikterna i boken spänner över hela hennes period, som som sagt, mest fokus på senare diktning.
Achmatova var gift med en annan rysk poet, Nikolaj Gumiljov, men skilde sig från honom 1918. 1921 arresterades han och avrättades. Hon har skrivit följande dikt i augusti 1921 som onekligen verkar handla om exmannen:
Du fick inte leva,
stiga upp ur snön.
Tjugoåtta stick,
fem kulor i kroppen.
Bittert sydde jag
åt vännen nya kläder.
Blod, blod älskar
den ryska jorden.
Jag tyckte att det var en fin diktsamling med många vackra dikter. Det handlar mycket om kärlek, förlust, saknad och sorg. Det är också en hel del om Ryssland och den tidsanda som de är skrivna i. Jag har inget att jämföra med då jag inte läst något annat av Achmatova och inte heller behärskar ryska. Jag kan tänka mig att hon låter vackrare på originalspråk och på rim, men för mig som förstagångsläsare så var detta en diktsamling jag tyckte mycket om!
