Ace awareness week 2022: Elin Westöö om asexualitet

Följande text är ett gästinlägg av Elin Westöö, som du kan hitta på Instagram och blogg. 

Boken The Invisible Orientation av Julie Sondra Decker är en introduktion till asexualitet. Den ger en grundläggande beskrivning av denna sexuella läggning, hur den asexuella rörelsen sett ut under årens lopp och om de väldigt många olika sätten att vara asexuell. Man brukar säga att asexualitet är ett spektrum. Det som är gemensamt för asexuella är att aldrig eller väldigt sällan känna sexuell attraktion. En del asexuella upplever ingen sexdrift alls (det som på engelska kallas för libido) men det finns också de som upplever hög sådan eller att det är olika under olika perioder i livet – precis som det brukar fungera för de flesta människor.

Majoriteten upplever nog att lust, sexdrift och sexualitet är sammankopplat med attraktion till andra människor men för asexuella är det inte så. Asexuella som har sexdrift utan att känna attraktion kan beskriva det som en upplevelse i kroppen som inte berörs eller dras igång av någon annan. Det finns fördomar om asexuella att de måste sakna sexuella erfarenheter, men det stämmer inte för alla. Asexuella kan ha ett aktivt sexliv t.ex. med en romantisk partner, eller inte ha det. Det är nog vanligt att en minoritet ”dras över samma kam” och därför kan det vara nödvändigt att påpeka att asexualitet är ett spektrum med olika erfarenheter och sätt att vara och fungera.

Det finns flera s.k. mikro-identiteter som beskriver lite mer i detalj hur det kan fungera. T.ex. greysexuell som står för en person som endast upplever sexuell attraktion vid väldigt få gånger i sitt liv och demisexuell som handlar om att endast känna sexuell attraktion då ett väldigt starkt emotionellt band bildats till en annan. Aegosexuell står för en person som gärna kan uppskatta sexuellt innehåll i media och fiktion men inte inkluderar sig själv i sexuella handlingar. Apothisexuell står för en person som känner sig obekväm med det som har med sex att göra och det är absolut inte samma sak som att sex är något fel. Det handlar helt enkelt om att vi människor känner olika inför saker och ting.

Asexuella kan bli kära i andra och identifierar sig då som t.ex. heteroromantiska, och homoromantiska. Många brottas med sin längtan efter kärlek och relationer och det är ofta svårt att kunna kommunicera sina behov och gränser. I samhället saknas mycket kunskap om vad asexualitet är och det bidrar också till att många kommer fram till att de finns inom detta sent i livet. Många asexuella kan känna sig osynliggjorda och ifrågasatta i HBTQI-sammanhang även om de samtidigt är t.ex. biromantiska, homoromantiska eller transpersoner.

Mycket information finns att ta del av från AVEN – The Asexual Visibility and Education Network som finns här. AVEN bildades 2001 och har varit ett community för asexuella i USA och internationellt. Där bildades den asexuella flaggan 2010 som har färgerna svart, grå, vit och lila. En annan symbol för asexuella har varit att bära en svart ring på högra långfingret vilket kommer från en diskussions-tråd på AVEN år 2005. Asexuell brukar förkortas med det engelska ordet för ess som är ace.

I Sverige startades den första gruppen för asexuella 2005 genom Nätverket Asexuell i Stockholm. I dag är gruppen inte längre aktiv men deras blogg finns fortfarande kvar, där det bl.a. finns en fin text av Iris B. en av gruppens medlemmar. Hon var barn på 1930-talet i England och beskriver i sin text The Fourth Alternative hur asexuella funnits med från allra första början, lite vid sidan om de andra identiteterna i det som då kallades HBT.

I Stockholm finns Asexuell/Aromantisk Gemenskap som går att hitta på Facebook och på Instagram. Det finns fler asexuella och aromantiska grupper i Sverige att hitta. Mötesplatserna är viktiga och det behövs fler.