Jag glömde en julklapp när jag redogjorde för vad jag fick förra året och det är den här, Myten om den goda modern, som jag fick av min före detta medarbetare Bonnie Bernström. Vi har haft många långa diskussioner om föräldraskapet och hon gav mig en bok som betytt mycket för henne.
Det är ett gäng norska feminister från den andra feministiska vågen som skriver om moderskap och tiden med barnen. Den stora poängen är att moderskapet inte är något enbart biologiskt utan en myt vi skapar för att låsa in kvinnor i hemmet. Andra poänger är att kvinnor behöver hjälp från sina män, vänner och andra för att klara av det isolerade livet som förälder. Att bli mamma är inte något som nödvändigtvis känns enbart positivt och vi behöver hjälp för att klara det nya livet.
På ett sätt är den här boken tyvärr fortfarande rykande aktuell. Samma diskussioner har vi idag. Men så är det ju det att vi faktiskt har kommit längre och det är otroligt skönt att veta. Vi har mammagrupper att hänga med och våra män tar betydligt mer ansvar. Synd bara att vi fortfarande är så förbannat onyanserade. Amma eller inte amma, varför måste det ena eller det andra alltid vara belagt med skuldkänslor? Jag läste den här boken av historiskt intresse och jag känner att jag har blivit lite med bildad. Jag vet lite mer om hur feminister såg på moderskap tidigare och jag kunde se mönster och idéer som går igen idag.
