Recension: Aubert, Marie; Jeg er egentlig ikke sånn; 2022

Marie Aubert är en författare jag läst tidigare och uppskattat mycket. Det var därför ett självklart  val att läsa Jeg er egentlig ikke sånn inom ramen för min utmaning Norge på norska. Marie Auberts tidigare böcker har jag också läst på norska.

Det är konfirmation för Linnea och vi får följa hennes våndor. Hon har haft en bästa vän, som nu fått en ny bästa vän. De två ska servera på konfirmationen och det är det enda som betyder något i Linneas värld. Samtidigt är hennes pappa otrogen och hennes faster, som har blivit smal, har ångest över sin nya flickvän som följt med för att gå på konfirmationen. Vi får också följa Linneas morfar, som är rädd att han son gått i hans fotspår och träffar andra kvinnor.

En stor festlighet är på gång och det är ett drama i ångest från alla möjliga håll. Marie har ett alldeles särskilt sätt att beskriva ångest och människor som tänker alldeles för mycket. Jag ville bara ta alla karaktärerna och krama om dem och säga att allt skulle bli bra, bara de slutade bete sig som idioter.

När jag läser Jeg er egentlig ikke sånn kommer jag att tänka på det här med om det finns en viss berättarstil från olika länder. om det är något i kulturen som gör att många skriver på loknande sätt. Jag tycker att Marie Aubert påminner om Erlend Loe och Ingvild H. Rishøi (som jag ska skriva om senare) skriver också lite i samma andra. Mycket bra böcker hursomhelst!