Recension: Müller, Herta; Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv; 1997

Jag tog med mig Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv av Herta Müller till Landsort för att klara EU-utmaningen. Jag tappade dock boken och trodde att jag fann den på Storytel. boken jag läste då var Redan då var räven jägare och när jag sedan hittade boken såg att jag att det inte var samma. Då fick jag såklart läsa den jag hade med mig också, och lite förvånande blev sommaren 2023 sommaren då jag återupptäckte Herta Müller.

Jag-personen i boken är kallad på förhör. Hon lever med en alkoholiserad man i sitt andra äktenskap. På väg i spårvagn till sitt förhör tänker hon på sitt liv och sin medmänniskor. Hon är inte sitt bästa jag och skulle helst inte velat träffa sig själv, eller någon annan. heller för den delen. Livet i kommunismens Ceausescus Rumänien är kvävande och meningslöst.

Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv porträtterar det förtryck som fanns i Rumänien på ett vardagsnära sätt. Vi får följa en helt vanlig dag i ett helt vanligt liv hos någon som en gång råkat bli anmäld av en kollega och som lever i en vardag där vem som helst kan vara en angivare. Bokens jag-person har kanske inte gett upp, men lever i en total känslomässig misär.

Herta Müller är Herta Müller och det krävs en speciell sinnesstämning för att kunna ta till sig hennes böcker skulle jag säga. Jag tyckte mycket om den här boken, men kan förstå om man tycker att det bara är poetiskt och konstigt. Jag kom visst in i rätt lässtämning under semestern, så mycket att det blev två Herta Müller på raken.