När jag var i Portugal 2018 letade jag efter portugisisk litteratur på englska. Dulce Maria Cardosos bok Återvändarna var den enda romanen av en kvinnlig författare som jag fann. Jag läste den aldrig, men så ingick den i Tranans prenumeration förra året och då tänkte jag att det var ett tecken, så jag läste den. På svenska. Boken är översatt av Irene Anderberg.
Rui bor med sin familj i Angolas huvudstad Luanda, men de måste åka till metropolen, det vill säga Lissabon. Kolonin ska avvecklas och alla portugiser måste tillbaka till hemlandet. För personer som Rui finns inget annat hem än Luanda, men att få komma till Portugal ska ändå bli spännande. På väg dit tillfångatas Rius pappa och livet i Lissabon blir allt annat än lustfullt.
Återvändarna handlar om den omställning det var för många, som likt författaren själv, fått komma till det hemland som egentligen aldrig varit deras, för att starta ett nytt liv. Det var såklart inte en speciellt trevligt att länder hade kolonier, men för de enskilda människorna som bodde där, blev anpassningen till det nya ofta ganska svår.
Det var en intressant bok på många sätt, men jag kom aldrig Rui in på livet. Det gjorde att boken blev ganska tråkig att läsa. Det var synd för jag tyckte att ämnet var så pass spännande att jag hade velat engagera mig mer. Nu blev jag varken berörd eller engagerad och boken lämnade mig utan några större känslor.
