Elin Wägner är en av mina författarfavoriter. Hennes böcker Pennskaftet och Norrtullsligan, om unga yrkesarbetande kvinnor i Stockholm är helt fantastiska. De är skrivna runt 1910 och känns betydligt mer moderna, om det inte vore för avsaknaden av rösträtt för kvinnor, som är ett viktigt trema i böckerna. I senare böcker är det Småland som står i centrum av hennes litteratur. Hon bodde i Stockholm i början av sin karriär, men efter sin skilsmässa bosatte hon sig i Småland.
Det var inte bara Elin Wägners bokkaraktärer som var rösträttsskämpar och kvinnorättsskämpar i stort. Även hon själv var engagerad för kvinnors rättigheter och var en av dem som startade medborgarskolan på Fogelsta för att utbilda kvinnor som nyligen fått rösträtt i politik. Hon var journalist och arbetade bland annat på Dagens Nyheter. På 20-talet var hon chefredaktör för kvinnotidskriften Tidevarvet, som gavs ut av Frisinnade kvinnors riksförbund (idag Liberala kvinnor).
När Selma Lagerlöf gick bort 1940, fick Elin ta över hennes plats i Svenska Akademien. Hon skrev även en biografi över hennes liv som fick stor uppmärksamhet då. Jag fick inte läsa om henne när jag gick i skolan och vi läste om Sveriges mest kända författare. Det är konstigt tycker jag idag. Nu finns det åtskilliga biografier som tar upp hennes liv och gärning och det förtjänar hon verkligen!
1 ping
[…] man avled. Hon valdes in 1978 som den tredje kvinnan genom tiderna (endast Selma Lagerlöf och Elin Wägner hade suttit före henne). Hon slutade att delta i akademins arbete 1989 efter Salman […]