Nu har fotbolls-VM för herrar dragit igång och för mig som gillar fotboll, men har slutat följa allsvenskan för länge sedan, är dessa stora turneringar en rikgit höjdpunkt att se fram emot. Nu känns det ju sådär, helt ärligt. Qatar är en fruktansvärd diktatur och många gästarbetare har fått mista livet i bygget av alla arenor. De flesta av oss har nu en fadd smak i munnen av alltihop.
Vi kan ändå inte komma ifrån att fotbolls-VM i november inte känns särskilt lockande. En bidragande orsak till bristen på pepp är förstås att vi nu börjar adventspynta och inte ladda för skolavslutning och kommande semester. Sist det var VM för herrar gick det av stapeln i Ryssland, och ärligt talat var väl inte det speciellt trevligt det heller. Ändå tittade vi och hejade mellan lama protester.
Jag bojkottar inte VM. Det känns lite hycklande eftersom Sverige inte är med. Hade Sverige varit med, hade jag såklart följt alla våra matcher slaviskt, eller så hade en bojkott betytt något. Nu skulle jag ju kunna unna mig lite bojkott och vara sådär fint ädel, som många andra (som förmodligen inte gillar fotboll). Jag väljer ändå att titta med ett halvt öga. Med tanke på att matcherna går när jag är på jobbet, kommer det inte bli lika mycket tittande som under ett normalt mästerskap.
Jag har inte läst något fantastiskt bra från Qatar under min välrdomläsning, i alla fall inget som är regimkritiskt eller progressivt och som jag vill lyfta fram särskilt nu. Det jag ska göra är att se om jag kan hitta litteratur från Qatar, eller skriven av personer från Qatar i exil, som känns viktiga att läsa och lyfta fram. Kanske du som läser detta vet vad jag borde läsa? Allt som rör Qatar är av intresse!
