En granne på landet flaggade igår. Jag vet inte varför, men det känns som att en EU-vän flaggade för en annan EU-vän.
Marit Paulsen har avlidit 82 år gammal. Hon var min partikamrat och en oerhört färgstark och tongivande politiker. Det är få människor som gjort så mycket i svensk och europeisk politik som Marit Paulsen. Hon var en av de viktigaste rösterna för ett svenskt EU-medlemskap och hon är den mest kryssade politikern i Sverige.
Marit Paulsen var kanske inte feminist, men hon var en kvinna som aldrig förställde sig. Hon var den hon var och kallade sig tant och kärring. Hon stred för det hon trodde på och och hon gjorde det bra. Hon har starkt medverkat till att Sverige gick med i EU och hon genomförde som europaparlamentariker samlad djurskyddslag.
För mig som liberal och tidigare folkpartist har Marit betytt oerhört mycket. Hennes popularitet och folklighet gjorde att partiet skördade stora framgångar i europaparlamentsval och för den som aldrig varit aktiv i ett litet parti, kan jag säga att det betyder ohyggligt mycket att få sådana framgångar när man kämpar med flygbladsutdelning och debatterande på gräsrotsnivå.
Ett favoritcitat från Marit (som jag nu citerar fritt ur minnet) är när någon journalist frågar henne om hon blivit kommenderad till Stockholm för att rädda Folkpartiet när den så kallade dataskandalen tyngde partiet i slutet av valrörelsen 2006. Hon svarade något i stil med att hon minsann inte behövde kallas på, för hon kunde gå själv.
Läs gärna hennes mest kända bok, Liten Ida, om hur vet kunde vara att vara tysketös i Norge. Marit Paulsen hade själv tyskt påbrå och viss erfarenhet av liknande saker som beskrivs i boken. Hon var dock född 1939, före tyska soldater kom till Norge.
Vila i frid, Marit. Din betydelse för Sverige och Europa har varit enormt stor!
