Jag läste Marit Paulsens Liten Ida när jag gick på gymnasiet och jag använde den i mitt specialarbete om det tyskockuperade Norge under andra världskriget. Boken har självbiografiska inslag och det är en bok du inte glömmer i första taget. Idag är jag partikamrat med Marit Paulsen, men jag känner inte att det påverkar mitt omdöme om den här boken, som jag inte läst sedan gymnasiet.
Ida bor i Nordnorge och är dotter till en norsk kvinna och en tysk soldat. Hemma får hon stryk och i byn är hon utfryst som den tyskunge hon är. Inga barn får leka med henne och hon förstår inte varför. Vi får följa den lilla flickan genom det hårda livet och och se kriget med hennes ögon. Hon får vara ett tag i en bondfamilj där hon känner värme för första gången, men när kriget är över måste hon tillbaka till sin mamma. Bokens upplösning är otroligt gripande.
2 kommentarer
Det är många som tror att Marit Paulsen själv skulle vara dotter till en mamma som var ”tysketös” men så kan det ju inte vara för Marit är född 1939.
Författare
Nej, det är hon inte, men hon har erfarenheter av utanförskapet då hennes morfar var tysk.