Då är det dags att recensera boken med den fantastiska inledningen ”När jag var tolv år blev jag folkpartist.”, Välj mig av Sofia Rönnow Pessah. Jag har inte läst henne förut, men blev såklart nyfiken av den starka inledningen. Men någonting sa mig att jag eventuellt skulle bli besviken på utvecklingen. Boken är utgiven på Wahlström och Widstrand.
Mathilde lever ett inrutat liv, såsom hon alltid har gjort. Hon är läkare, har en pojkvän som är engagerad politiskt och hon har en fin och bra egen lägenhet där Love kan få bo den dagen de bestämmer sig för att flytta ihop. Det är bara det att Love inte vill flytta ihop och han vill inte leva enligt Mathildes inrutade liv. Det är 2015 och flyktingkris och Mathilde bestämmer sig för att göra en insats. För sin egen skull. Där träffar hon Malik, som är vänster och även han engagerad politiskt. Efter hand börjar Mathilde märka att det blir allt jobbigare på jobbet och allt svårare att somna och hon stor en dag inför det faktum att hon är utbränd och börjar ifrågasätta hela sin tillvaro.
Välj mig var en lättläst bok som gick snabbt att komma in i. Mathilde är ju allt annat än lätt att tycka om, men ju längre in i depressionen, desto mer känner jag för henne. Love är väl egentligen inte en dum kille, men han är inte rätt för Mathilde, iaf inte den hon har blivit. När hon vill bli älskad vill han ha ett ”organiskt” förhållande. Han säger bara hur mycket hon betyder för honom när han är full eller arg. Love har också en kollega som är vulgär och som Mathilde är lite svartsjuk på.
Hela tiden i boken är politiken närvarande. Mathilde och Love är liberala och diskuterar politik mycket. Love sitter i LUF:s förbundsstyrelse (sägs inte rakt ut, men efter att ha misstänkt MUF listar jag snart ut att det måste vara LUF) och jobbar på Timbro (sägs inte heller, men det finns liksom inga alternativ här). Mathildes resa mot ett nytt liv är också en politisk resa. Mathilde har inga problem med n-ordet, har bara läst vita män och är helt blind vad gäller klasskillnader. Om Love är med i LUF och pratar politik med sin flickvän borde han, lika mycket som Malik, kunna hjälpa Mathilde på traven här.
Det är detta som skaver så enormt för mig som liberal. Att liberalismen står för det omedvetna och ibland direkt onda, medan vänstern är upplyst och ser orättvisor. Love och Malik är båda tämligen osympatiska och själviska personer, när det kommer till politik. De är båda totalt inne i sin egen politiska bubbla och kan inte resonera utanför den. Mathilde ombeds tex hålla inne med sina åsikter på Maliks fest för att gästerna kände att de ville vara på en säker plats (fri från elaka liberaler). Ändå är Malik den fina och bra och Love den onda.
Nu sägs det inte rent ut att Mathilde lämnar sin ideologiska övertygelse och jag hoppas att hon inte gör det. Hennes nya åsikter och erfarenheter ryms mycket väl inom liberalismen. Dessutom verkar ju käftande med Malik göra henne gott. Välj mig är en trevlig bok om att resa sig efter en livskris, men för mig står den politiska biten i vägen. Jag hade också tyckt att för Mathildes skull borde hon ju välja en politisk väg som är hennes egen. Inte sina föräldrars, Loves eller Maliks.
