Efter att ha läst en massa halvdåliga romantiska böcker tyckte jag det var dags att steppa upp läsningen lite. Jag gick ut starkt med nästa bokcirkelbok i min feministiska bokcirkel, Igår av Agota Kristof. Det är en kort bok, men har absolut inget gemensamt med romantiska böcker, så det blev en stor förändring. Agota Kristof är en författare jag länge velat läsa.
Sandor jobbar på en fabrik, vilket han tycker är tradigt, men han är flykting från ett annat land och har inte så mycket att välja på. Varje dag längtar han efter Line. Hon satt bredvid honom i skolan och känner honom som Tobias. En dag kliver Line på bussen till fabriken och Sandor blir alldeles till sig. Ska han våga ge sig till känna och vågar han berätta vem han är?
Igår var en kort, men mycket intensiv bok. Jag fångades direkt i den tragiska historien och det jag tyckte mest om var att det flöt lite mellan vad som hände Sandor och vad som inte hänt honom. Frågan är hur mycket vi kan lita på honom. Det händer mycket mellan raderna som är lätt att missa om man inte är uppmärksam. Nu är jag en person som inte är så uppmärksam, så det ska bli intressant att se om andra hade samma intryck som jag av boken.
Jag ser mycket fram emot att prata om Igår i vår feministiska bokcirkel. Det feministiska perspektivet finns där och framförallt handlar det om synen på kvinnor som måste prostituera sig för att försörja sig, samt hur vårt ensamstående mammor kunde ha det på den odefinierade östeuropeiska landsbygden. Det finns mycket annat att prata om kring boken och det var en bok som jag tyckte mycket om.
Agota Kristof flydde från Ungern 1995 till Schweiz. Där förlorade hon all känsla för tillhörighet och hon skilde sig och började skriva. Hon har även jobbat på fabrik, Det känns lite som att hennes liv är lite likt det som Line i boken lever. Kanske är det till Schweiz Sandor har tagit sig? Vi får inte veta det, utan måste gissa. Mysteriet över boken gör att den torde lämpa sig mycket väl för att bokcirkla om.
2 kommentarer
Du måste läsa hennes triologi sedan, den som inleds med Den stora skrivboken. Det är nog den bästa bok jag någonsin har läst. Och samtidigt den värsta bok jag någonsin har läst. (Tror inte jag skulle klara av att lyssna på den.) Det är som en litterär käftsmäll och man måste liksom hämta andan efter den. Den påminner på något konstigt vis om Riad Satoufs Framtidens arab. Lika saklig. Ändå drabbas man mycket av berättelsen.
Kristofs Igår står i bokhyllan och väntar på att bli läst. Kanske dags nu?
Författare
Ja, den kommer sen! Och tycker absolut att du ska läsa Igår.