Den första julboken jag läste 2020 var Jul i krinolin av Amanda Hellberg (Forum). Det var inte en bok jag skulle valt själv om det inte var för min bokcirkel Bokhörnan, där vi läser mycket mainstream och det som kommit ut på streamingtjänsterna nyligen. Men julböcker skulle läsas så varför inte Jul i krinolin?
Det lackar mot jul 1870 och karamellkokerskan Lovisa får ett uppdrag att göra godis åt traktens rika baron. Hon flyr från ett jobbigt förflutet och drömmer om att resa till USA. Den rika baronen gör henne på något sätt knäsvag och det är ömsesidigt. Men inte kan en karamelllkokerska få en baron! Sedan spökar det på gården och frågan är hur det ska gå med den stora balen där Lovisa inte bara ska bidra med karameller, utan också delta som gäst. Baronen själv vill bara få njuta lite av livet, men han har sin döda frus släktingar efter sig som hotar ta ifrån honom allt om han träffar någon ny kvinna.
I Jul i krinolin finns de obligatoriska ingredienserna i en julroman. Det obligatoriska exet är dock utbytt mot en död hustru och släktingar som är ute efter hämnd, samt lite senare en galen barndomskompis. Den är också feministisk i den mån att Lovisa verkligen inte vill dansa efter någon annans pipa. Det är en driven kvinna och en bra man, trots att det är förlagt till 1870. Det som skulle brista lite är väl trovärdigheten att personer skulle vara så fördomsfria i mitten av 1800-talet. Det känns lite som att det är 2020-talsvärderingar som förlagts till en miljö förr i tiden.
Jag tyckte, som många andra, inte om Jul i krinolin. Jag har förstått att Amanda Hellberg är bra på spökhistorier och har vävt in en sådan i den här boken också. Det är inte min grej, så det kan ju bidragit till att jag inte var så förtjust i boken. Den juliga inramningen med mycket snö och goda karameller, kan man dock inte klaga på!
