Recension: Angüe, María Nsué; ur Ekomo; 1985

Jag har inte läst hela Ekomo av María Nsué Angüe från Ekvatorialguinea. Den enkla anledningen till det är att den boken inte finns på något annat språk än spanska, och det språket behärskar inte jag. Ekomo var den första romanen skriven av en kvinna, som kom ut i Ekvatorialguinea. Jag hittade ett utdrag ur den på engelska i samlingsboken Daugher of the diaspora – Afra-Hispanic writers (ja, den kostade en förmögenhet, men det är få länder kvar nu och jag vill gå i mål!).

En kvinna berättar om sin makes sjukdom och död. Hon lever i ett samhälle där kvinnor har en bestämd plats, och den är inte i offentligheten. I det utdrag av boken som jag läste berättar kvinnan lidelsefullt om sin man och hans stora gärningar. Jag tänkte först att hon pratade om någon profet eller ledare, men det var hennes man. Som emanciperad europeisk kvinna kan det var lätt att ta detta för extremt konservativt, men historien måste sättas i sitt sammanhang. María Nsué Angüe beskriver kvinnors verklighet i Ekvatorialguinea och det hade ingen annan gjort före 1985.

Efter att ha läst utdraget ur Ekomo, satte jag mig återigen och googlade boken för att se om det finns någon längre översättning. Jag hittade det inte nu heller. Det här är mitt bidrag till Ekvatorialguinea i min utmaning att läsa mig jorden runt. Det går att argumentera för att jag borde valt den roman som fanns tillgänglig (men som jag inte alls var sugen på), men jag hoppas och tror att jag gjort mer för feminismen genom att uppmärksamma en kvinna som var först med att berätta om kvinnors situation i sitt land.