Historiska media har i år gett ut Mannen i bilen av Ilmar Taska som 2018 utsågs till årets bok av Times Literary Supplement. Taska är estnisk filmregissör och Mannen i bilen är hans debutroman. Den utspelar sig i Estland precis efter Sovjetunionens maktövertagande 1946. Jag är mycket intresserad av Estland och Estlands historia och ville därför läsa boken, även om den kanske inte helt platsar i min feministbibliotek.
En liten pojke bor med sin mamma och pappa i Tallinn. En dag möter han en man med en häftig bil, en Podeba (bil som tillverkades i Sovjetunionen vid den här tiden). Pojken och mannen blir vänner, men mannen har inte ärliga avsikter. Plötsligt försvinner pojkens far och kort därefter även hans mor. Pojken får då bo hos sin moster Johanna, som är operasångerska. Men så försvinner även pojken och sätts i uppfostringsläger. Han får dock komma tillbaka till Tallinn när mannen behöver information om Johanna. Pojken blir då mannens spion, men pojken blir alltmer förvirrad över vad som är rätt och fel och framförallt vem som har rätt och fel.
Mannen i bilen är en brutal skildring om hur det gick till i Estland efter kriget. En ny tid tog vid, och Sovjetunionen tänkte inte lämna några regimkritiker i fred. Det så otroligt cyniska att använda sig av en liten pojke som en bricka i sitt eget spel, är så fruktansvärd att det knappt år att ta in. Barnets förtroende används för att komma åt dem barnet älskar mest. Mycket bra och brutalt skildrat av Ilmar Taska.
Mannen i bilen är en spännande bok och samtidigt så krypande hemsk. Att jag har vänner som är uppvuxna i Estland och vars föräldrar varit en del av detta samhälle (och de själva också, fast en kortare tid) är nästan ofattbart i dag. Jag är glad att jag läste boken och tycker att det är extra roligt när det kommer så bra litteratur från Estland och att det översätts till svenska. Hatten av till Historiska media för det!
