Marie Under var en estnisk poet som skrivit flera hyllade diktsamlingar. Hon flydde från Estland 1944 och bosatte sig i Sverige. Hon var då 61 år gammal och levde ett undanskymt liv i Mälarhöjden till det att hon dog 97 år gammal 1980. Hon skrev dikter hela livet och när hon dog sörjdes hon av hela den estniska diasporan.
Det var när Marie Under nominerades till nobelpriset i litteratur 1945 som hon erbjöds ett bättre boende än den flyktingförläggning i Gränna där hon bodde med sin man. Det blev som bekant inget nobelpris, men livet i Sverige blev efter det lite lättare. Maken fick en tjänst i Stockholm och de flyttade till Mälarhöjden.
Marie Under var en stor, mytomspunnen poet i Estland. I Sverige blev hon aldrig erkänd, trots flera översättningar och flera försök att introducera henne för en svensk publik. Hon skrev 13 diktsamlingar, varav tre i Sverige, men de var under större delen av Sovjettiden förbjudna i Estland. Marie Under skulle aldrig återse sitt hemland.
Att läsa
Himlafärd 1963
Gnistor i askan 2007
