När jag sökte efter österrikiska feminister lite på måfå hittade jag Hanna Herbst och att hon precis skulle komma ut med boken Feminsitin sagt man nicht*. Det kändes som en bok jag ville läsa på tyska. Eftersom jag bott i Österrike och känner lite extra för det landet var det oerhört spännande att hitta en nyutkommen feministisk bok därifrån.
Den feministiska debatten i Österrike, om man får tro Hanna Herbst, är inte speciellt annorlunda än i Sverige. Feministin sagt man nicht är en ganska basic debattbok om det feministiska läget och varför feminismen fortfarande behövs. Hon skriver bland annat om kvinnohat, kroppsideal och porr. Hon är vänster och kritisk mot kapitalismen, men är till skillnad från många svenska vänsterdebattörer mycket nyanserad när det kom till porr. Hon kritiserar industrin, men öppnar för att det finns filmer där kvinnor deltar av fri vilja. I övriga kapitel är hon resonerande, men pekar på hur kvinnor far illa av rådande normer och samhällsklimat.
Det var mycket intressant att läsa den här boken, mest för att se hur mycket av den feministiska kampen som faktiskt är lika. Hanna Herbst är ganska mainstream och jag tror att många feminister även här kan hålla med om det hon skriver. Hon hade många bra poänger och jag gillade att hon var just nyanserad. Det var ingen kontroversiell bok med svenska mått mätt och jag gissar att det beror på att Österrike är något mer konservativt än Sverige.
Jag hoppas att boken får stor spridning i Österrike och att den bidrar till att föra debatten framåt. När jag bodde i landet 1999 var det mycket tal om familjevärderingar i debatten och mina lesbiska vänner kände sig inte riktigt hemma. Jag vet att det är annorlunda idag, men feminismen behövs mer än någonsin både här och där och överallt. Som Hanna Herbst konstaterar i sitt sista kapitel: Feministin sagt man doch**!
*) Feminist säger man inte
**) Feminist säger man visst
