De övergivna museerna är en novellsamling av Cristina Peri Rossi. Hon kommer från Uruguay och bor idag i Spanien. Hon är lesbisk och hon har gjort sig känd som religionskritiker. Hon har exempelvis publicerats i den franska satirtidskriften Charlie Hebdo. Jag läste boken för att spanska vara månadens språk i oktober, men hann inte läsa klart den då (men det är ju inte det viktigaste, trots alls).
Novellerna i De övergivna museerna är skrivna 1968-1981. Den sista handlar om två barn som förutser en kommande revolution och tänder eld på makthavarna. Den skrevs 1971 och en militärdiktatur tog makten 1973 och höll landet i ett hårt grepp i tolv år. Hon skriver som ett litet förord till novellen att hon skrev den före maktövertagandet, men om den givits ut då hade folk tyckt att den var vanvettig. Det blev dock verklighet och verkligheten överträffade dikten i otroligt negativ bemärkelse. Novellen hette Barnupproret och var den klart starkaste läsningen.
De andra novellerna i boken var lite ojämna. Några var mycket bra, medan andra inte lämnade några djupare spår. Som helhet tyckte jag ändå om boken och Barnupproret gjorde det värt att ha läst den. Jag har dessutom lärt mig något om Uruguays historia och det är alltid en fantastisk konsekvens av att läsa världslitteratur!
