Jag såg mycket frma emot den feministiska antologin som kom ut i vårt östra grannland lagom till Internationella kvinnodagen. Den feministiska finlandssvenska tidskriften Astra fyller 100 år i år och det firades med en framtidsantologin om feminism. Denna framtid är vår är utgiven på Förlaget.
Det är olika ådrar på kvinnorna som deltar i antologin, men de flesta är yngre, mycket yngre än mig. Ebba Witt-Brattström, Birgitta Boucht och några till får representera den äldre generationen. I förordet står det att det ska vara fokus på framtiden. Jag blev därför ganska beklämd när jag läste första kapitlet där Ylva Perera läser SCUM-manifestet och har ångest för att hon själv lever i ett förhållande med en man och därmed är en ”Daddy girl”. Har vi inte kommit längre, ville jag skrika.
Det blir bättre, men flera inlägg är sådana som känns oerhört långt från min egen feminism. Men jag tyckte särskilt om Mia Francks Fjorton sätt att använda en BH om det älskade och hatade plagget. Nina Nymans Att baby-proofa feminismen slår ett slag för de feministiska småbarnsmorsorna och Brattström skriver om en framtid då vi tittar tillbaka och säger att det vände nu. Ellen Strömbergs brev till sin ofödda dotter var ett oerhört rörande inlägg om ofrivillig barnlöshet. Texterna varvas med illustrationer och annan konst och jag gillade mångfalden i olika kulturformer.
Jag tror inte att jag så förtjust i antologier eftersom det är så många röster som får höras och i den här var det flera stycken jag absolut inte höll med om. Det kändes som sagt inte alls som min feminism. Boken fick mig att fundera vad min och den här bloggens roll i den feministiska rörelsen. Men det är en helt annan diskussion.
2 kommentarer
Vad skrevs det som ni inte höll med om?
Författare
Det var just det där med heteronormen och att vi som lever i heterorelationer lever i förtryck. Sedan var det ett långt avsnitt om surrogatmödrarskap som jag tyckte var väl ensidigt.