Recension: Kandre, Mare; Quinnan och Dr Dreuf; 1994

Då har jag äntligen läst ut sommarens första feministiska höjdare. Jag läste Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre, som jag tänkt att läsa länge. Kandre är redan representerad i den feministiska kanonen med boken Bübins unge, men hon är en feministiskt mycket intressant författare så jag ville läsa mer. Har tidigare också läst Aliide, Aliide.

Quinnan och Dr Dreuf är en poetiskt skriven ironisk text om kvinnors lidande genom historien. Dr Dreuf är psykolog och tar emot hysteriska kvinnor, kvinnor som han föraktar. Han föraktar för övrigt alla kvinnor. Så får han en patient som berättar att hon upplever sig själv i olika tider och olika situationer och hon lider. Det är häxbränningar, död i barnsäng och utfrysning som ensamstående mor, allt ont som kivnnor fått genomlida i historien. Dr Dreuf är mycket upphetsad och till en början hoppas han få ett genombrott som psykolog. Ju längre tid sessionen tar, desto mer vill han bara att allt ska vara över. Quninnan ger honom sitt livs pärs.

Det här är nog egentligen en bok man älskar eller hatar. Jag måste ändå säga att jag tyckte om den, men att den inte var den enorma fullträff jag hade hoppats på. Fast då måste ni väga in att mina förväntningar var skyhöga och med fullträff menas en bok som platsar i en feministisk kanon. Det gör den såklart, men jag håller ändå Bübins unge högre.

Hur som helst så älskar jag Mare Kandres språk. Hon skriver med en speciell säregen lyrisk prosa och jag är helt såld. Quinnan och Dr Dreuf är en fantastisk feministisk roman där historiens alla oförrätter mot kvinnor synliggörs. Min lilla kritik är att det drar mer år en politisk pamflett än en poetisk roman. Det var något litet i det som skavde. Det är det som gör att boken får en stark fyra och inte en femma på Goodreads av mig.

Men nu blir jag så sugen på att läsa mer om Mare Kandre. Snart får Veckans feminist helt enkelt komma tillbaka!

Läs mer: Adlibris, Bokus