Bredvidläsning: Harry Potter och det fördömda barnet

Har har käst Harry Potter och det fördömda barnet av J K Rowling, Jack Thorne och John Tiffany. Rabén och Sjögren har gett ut den på svenska nu i höst och det hade en pampig release på Centralstationen i Stockholm för några veckor sedan.

Jag älskar Harry Potter. Det är kanske inte den mest feministiska man kan läsa, men allt ja älskar är inte feministiskt. Jag tycker att JK Rowling är en cool kvinna och att böckerna har flera feministiska inslag, så även Harry Potter och det fördömda barnet. Men eftersom huvudpersonerna här är två pojkar så räcker inte det för att få en plats i feministbiblioteket.

Albus och Scorpius är bästa vänner. Albus har en ganska dålig relation med sin far och känner att det är jobbigt att vara Harry Potters son. Han hamnar i elevhemmet Slytherin tillsammans med Scorpius, som är Dracos son. Scorpius har inte några vänner förutom Albus och han sörjer sin döda mor. När Albus finner en tidvändare och bestämmer sig för att de ska hjälpa Cedrics far att få tillbaka sin son, följer Scorpius motvilligt efter. Det ska komma att få ödesdigra konsekvenser och tiden är knapp om de ska lyckas kunna ställa allt till rätta.

Det är en bok skriven i dramaform och därmed mycket lättläst. Det tog mig inte många timmar att läsa ut den. Jag gillade den, även om den nog inte var så bra som jag hoppats på. Feministiskt positiva saker: Hermione är trolldomsminister. Harry och Ron har inte lika fina titlar. Ginny är en stabil mamma med en bra karriär i ryggen som står när Harry faller. Den onda är en kvinna. Det sista kanske inte är så självklart att det är feministiskt, men jag gillar när man leker med könsroller även när det gäller de onda. Ondskan är nästan alltid annars en man.

Det är en bok som är helt ok, men jag tyckte mest om den för att jag ville veta vad som vad Harry, Ginny, Ron och Hermione gör idag.

Läs mer: Adlibris, Bokus