Jag gillar verkligen Nina Hemmingssons teckningar. Jag hittade Så jävla normal på bibblan och kom på att det nog är den enda av hennes som jag har oläst.
Så jävla normal är en samling teckningar och texter som Hemmingsson ritat och skrivit när hon har varit trött, ledsen eller helt enkelt inte kan sova. Detta står att läsa på baksidan och när du läser boken är det lätt att se ångesten i att inte duga, att må dåligt och att just inte kunna sova. Det är ingen munter läsning och Hemmingssons lite fula teckningar brer på det deppiga. Det är lätt att fångas i ångesten, men att sträckläsa boken är kanske inte att rekommendera, trots att den är så lättläst att det är svårt att låta bli.
Av Hemmingssons böcker är Så jävla normal inte den jag gillar bäst, men den är verkligen ingen dålig bok. Jag tror bara att teckningarna ska läsas i mindre doser åt gången, exempelvis i en tidning eller liknande. För mig blev det lite för mycket ångest på en gång att läsa hela boken i ett svep. Många serier läses bäst en i taget och inte alla på en gång och trots att Hemmingsson inte är ojämn eller långtråkig tyckte jag att det gällde även Så jävla normal.
