Det var i valrörelsen 2014 som Fredrik Reinfeldt i ett tal sa att vi måste öppna våra hjärtan för dem som flyr kring och förtryck. Det finns dem som anser att det var där och då som Sverigedemokraterna ökade så mycket som de gjorde, andra var stolta över att ha en statsminister som var så tydligt för en human flyktingpolitik.
Vad hände sedan? I slutet av sommaren 2015 började den stora flyktingvåg som vi sett under hela hösten och som ingen just nu kan se ett slut på. Och just då, i september någon gång öppnade svenskarna verkligen sina hjärtan. Frivilliga organiserade sig för att bjuda flyktingar på kaffe och mat och ge dem ombyte och mobiltelefonkort. På Facebook efterlystes regnkläder, ytterkläder för barn, tvål och annat som nyanlända flyktingar utan mycket med sig kan behöva i det svenska klimatet. Vi förfasades över hur taggtrådsstängsel byggdes i Ungern och hyllade Angela Merkel för att så förutsättningslöst hälsa alla välkomna till Tyskland.
Men säg det som varar för evigt. Den nya regeringen stod länge handfallen inför det enorma flyktingflödet som aldrig sinade. Men med ett enormt ökat stöd för Sverigedemokraterna och en plötsligt insikt om att det hela kommer att bli för dyrt började de etablerade partierna att prata om tak, begränsningar och till och med om stängda gränser. Det som tidigare var en uppmaning till medmänsklighet blev nu en öppen kamp för att få flyktingar att välja andra länder. Nu står vi här i december och diskuterar om vi ska stänga Öresundsbron som skulle påverka enormt många pendlare mellan Skåne och Danmark. Bakom förslaget står Socialdemokraterna, men också mycket förvånande Miljöpartiet.
Trots den politiska situationen så visar ändå folket sin medmänsklighet. Det finns många lokala initiativ på orter med mycket flyktingar där de får hjälp med mat och kläder. Människor till och med öppnar sina hem. Så även om vi har en regering som vill införa id-kontroller och inte vill låta ensamkommande flyktingbarn förenas med sina familjer så finns det en allmänhet vars hjärtan är större än någonsin. Och det är något att glädjas åt i allt elände.
Detta är ett inlägg inom ramen för Kulturkollos bloggstafett om medmänsklighet. Här kan ni läsa de andra deltagarna:
00.01 Kulturkollo
01.00 Bokomaten
02.00 Den läsande kaninen
03.00 Som ett sandkorn
04.00 Boktjuven
05.00 … och dagarna går
06.00 Sofies bokblogg
07.00 Boktokig
08.00 Carolina läser
09.00 Lyrans noblesser
10.00 Stories from the city
11.00 Ljusletaren
12.00 Tittelina
13.00 Skuggornas bibliotek
14.00 Mias Bokhörna
15.00 Feministbiblioteket
16.00 Bokhyllan i pepparkakshuset
17.00 Fiktiviteter
18.00 The World I live in
19.00 enligt O
20.00 Mitt bokliga liv
21.00 Syrlig
22.00 Bokunge
23.00 Hyllan
23.59 Avslutning och summering på Kulturkollo
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Visst är det så att det finns många öppna hjärtan. Tack för din text!
Författare
Det var så lite! Hoppas att den inte blev för politisk.
Försökte kommentera men det funkade nog inte. Börjar om:
Den här hösten har varit speciell. Å ena sidan värme mellan människor å andra sidan extremt våld.
Författare
Det är ju tyvärr så det ser ut. Men idag ville jag fokusera på det goda!