Jag hittade How the García girls lost their accent av Julia Alvarez av en slump på biblioteket och eftersom den delvis utspelar sig i Dominikanska republiken och är skriven av en författare som är uppvuxen där slog jag till och lånade den.
How the García girls lost their accent handlar om fyra systrar som är födda och uppvuxna i Dominikanska republiken, men som tvingas fly till USA föra att komma undan diktatorn Trujillos förtryck. I USA startar de nya liv och gör alla uppror mot den patriarkala fadern. Boken har ett annorlunda upplägg, den går baklänges. Vi får i första kapitlet läsa om en familjesammankomst i USA när alla döttrarna är gifta och den slutar med en ögonblicksbild från barndomen på Dominikanska republiken.
Det är löst sammansatta berättelser som bildar en enhet, men jag tyckte att det var ganska rörigt och såg aldrig helheten. Det kan ha varit språket (jag läste den på engelska) men jag tror inte det. Men om jag ändå ska fokusera på det som var bra så var det flera historier som fångade mig. Yolanda som var gift med en till synes perfekt man, men som inte förstod henne var en. Sofias minne av när systrarna fick vackra dockor av en rik kvinna för att hon försökt kyssa deras far och hon sett det, var en annan. En tredje var den där Carla försöker inpränta lite feminism i sina yngre systrar och får Sofia förstå sin rättigheter som kvinna. Det var bra allt för sig, men helheten fångade mig tyvärr aldrig. Jag är ändå glad att jag läste boken, läste på lite mer om Trujillos diktatur och hur demokratistatusen ser ut idag (free enligt Freedomhouse) så lärde jag mig i alla fall lite om Dominikanska republiken som jag inte visste förut och det var en del av syftet med att läsa boken.
